Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kunnat veta att jag skulle bli brukad som auktoritet
mot kvinnans fulla frigörelse. Dessa svarade jag
sålunda:
Om det var något jag icke kunde veta — och ej
heller vill veta av — så är det detta påstående. Som
auktoritet skulle jag på sin höjd kunna brukas av någon
i mörkaste Afrika, vilken intet visste om den uppfattning
av mig, som allt sedan 1889 — efter mitt föredrag om
reaktioner — är det respektabla samhällets. Sedan dess
har jag genom många offentliga uttalanden, i tal som
tryck, ännu mera befäst denna uppfattning. Ty i valet
mellan att förlora den kompakta majoritetens aktning eller
min egen, har jag städse föredragit att behålla den senare.
Det kunde således aldrig falla mig in, att man skulle
anfalla min yttrandefrihet med tal om min auktoritet. Och
kunde jag icke genast befria mig från anklagelsen — genom
att visa min debetsedel till det sociala anseendet av vilken
framgår, att jag till detta länge häftat för oguldna utskylder
— skulle jag blivit förkrossad. Ty att bli bemött som
auktoritet, det betyder att nästan ha förlorat sin rätt att
vara till. Det nödgar en att, under ständig oro, bära sin
själ i sina händer, för att den icke skall stelna i
dogmatism. Och när man förut har händerna fulla, blir man
ej glad åt nya bördor.
Då jag framträdde med Missbrukad
kvinnokraft var jag till en början förvånad att ingen
motsägelse möta.
»Jag trodde, att jag begått misstaget att skjuta en
sparv med en kanon: d. v. s. med för stort allvar ha
anfallit en redan oskadlig villfarelse. Jag tänkte att tiden
utvecklat sig snabbare än jag hunnit följa med den; att
således den välbehövliga omdaning av synpunkten för
kvinnofrågan, som jag velat bringa till diskussion, redan ägt
rum, tack vare det starka angreppet från Strindberg j
början av 80-talet. Jag blev emellertid snart på ett nästan
förfärande sätt tagen ur min farhåga att ha talat i onödan.
Ty jämte den grundliga och lidelsefria debatt, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
