Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbrukad kvinnokraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde hon, hellre än att själv dikta, då verka med
pennan som essayist, översättare, samlare för att
främja allmänhetens tillägnelse och förståelse av
betydande andars verk; hellre ägna sig åt dekorativa
uppgifter än åt självständiga arbeten inom konsten;
hellre bli amanuens hos vetenskapsmannen än att för
egen del syssla med vetenskapliga undersökningar.
En kvinna, med svag skaparkraft, men stora
intressen och rik intelligens och som tillika är
oberoende av yttre arbete, hon missbrukar sina krafter
ifall hon ej använder dem som förmedlarinna av
kulturvärden.
Om man jämför det inflytande, kvinnan ägde,
när hon skapade salonger och underhöll de
brevväxlingar, i vilka den tidens litteraturkritik till stor del
ägde rum, med det inflytande hon nu har för
kulturlivet, så utfaller jämförelsen illa för vårt sekelslut.
Isynnerhet om man ställer det emot förra sekelslutet,
då kvinnans genomträngande, förmedlande, smidiga,
sammanhållande inflytande var en stormakt. Vad
kulturen vann därpå, kan man med ett enda exempel
belysa. Om alla kvinnliga romaner och diktsamlingar
i tyska litteraturen aldrig sett dagen, hade denna
litteratur dock fått samma prägel och betydelse, som
den nu har. Men skulle Rahel Varnhagens inflytande
tänkas borta, då hade mer än en företeelse där varit
annorlunda.
Visserligen är det sant, att kvinnor med ett sådant
förståendets djup, en sådan inspirationens styrka som
en Rahel, de födas, liksom andra genier sällan. Vem
som vill kan icke bli en Rahel. Men mer än en Kamma
Rahbek skriver nu medelmåttig skönlitteratur. Jagad
av arbete för brödet eller av ärelystnad och
konkurrens med männen, har kvinnan, med eller mot
sin vilja, avstått sin plats som fridstiftare och
sår-läkarinna, för att själv bli kämpande, själv mottaga sår.
Och det är en gammal sanning, »att få varda fagra
av såren». Nutidens kulturliv är också i hög grad
förfulat genom att kvinnornas andliga gratie där saknas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
