Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnopsykologi och kvinnlig logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls icke ändrat proportionen mellan de manliga och
kvinnliga snillena.
Och sådana tider ha funnits. Ja, det är egentligen
endast i nutiden, särskilt i norden, som de regelbundet
ordnade förhållandena och saknaden av stora
händelser gjort livet så fattigt på starka intryck för
kvinnan liksom för mannen.
Fullt och fritt fick ju fordom den nordiska kvinnan
dela livets strider, dess mödor och dess ro med
mannen: endast vid tinget och på vikingaskeppet
handlade han ensam. 1 Athén levde visserligen hustrun
inom kvinnogemakets trånga krets; men där var det
hetären, som utgjorde den kvinnliga insatsen i tidens
andliga liv. Huru hög denna intellektuella insats
kunde vara, säger oss det enda namnet Aspasia. Av
en annan hetär sade sig Sokrates lära sin djupaste
vishet.
Klostret avstängde icke i högre grad nunnorna
från livet, än det stängde många munkar.
Munklivets större frihet började först på 1200-talet med
tiggarordnarna; därförut voro sjukbesök,
pilgrimsfärder och besök i syskonkloster ofta för munken
lika väl som nunnan deras enda livsintryck utom
klostret. Men mycket ofta förstod man att leva fritt
även inom klostermurarna. Och i allt högre grad
strömmade under medeltidens sista århundraden livets
brusande böljor till klostren. Särskilt Vadstena stod
i en livlig förbindelse med samtidens politiska och
andliga liv i in- som utlandet. Åt den förnäma
kvinnan utom klostret erbjöd medeltiden alldeles samma
rika livsmöjligheter som dem, ur vilka dock blott en
enda kvinna, Birgitta, hämtade näring för sitt snille.
Stridens faror, då bygder brändes och borgar
belägrades ; kyrkobesöket och pilgrimsfärden;
arbetslivets omsorg och festernas glans, allt delade
medeltidskvinnorna med männen. I ändå mycket högre
grad var detta fallet under renässansen, särskilt vid
alla hov, där vidare förhållanden gåvo personligheten
större rörelsefrihet. Det fanns intet område av män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
