Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnopsykologi och kvinnlig logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många utvägar finnas, varigenom den utåt arbetande
unga flickan kunde odla glädjens och godhetens, eller
med ett ord, kvinnlighetens makt i sitt eget väsen,
blott hon bleve fullt vaken för att hennes
personlighets frigörelse icke är vunnen i och med »platsen»
allena.
Kvinnan bör vårda sin kvinnlighet, emedan hon
sålunda förskönar varje område där hon verkar. Men
hon bör framför allt vårda den för att kunna fullt
mottaga livets lycka, ifall denna blir hennes.
Hon måste hägna den även så att hon inom
sig själv bortarbeta ringaktningen för sig själv som
könsvarelse: en ringaktning, i vilken medeltidsaskes,
sällskapspryderi och dogmatisk likställighetsävlan nu
äro sammansmälta. Så länge kvinnan betraktar det
könsliga som den låga sidan av sitt väsen, som något
att blygas för, i stället för att med kysk värdighet
vårda, så länge bli naturens mest befallande krav på
ro och skoning undertryckt i den könlösa
likställighetens intresse. Så länge komma kvinnor att i skolan,
under sporten, under arbetet ådraga sig för dem
själva och släktet ödesdigra följder; så länge komma
de att, under det med män gemensamma arbetet, ofta
göra sig odugliga för sin möjliga framtida uppgift.
Så länge denna uppgift icke öppet, fullt och fast
erkännes som den största uppgiften — utan tvärtom, från
kvinnosakens håll, den mänskliga utvecklingen sättes
högst — får aldrig den unga kvinnan mod att under
sina studier, i sitt arbetssätt, sina kroppsövningar, sin
klädsel ta de allvarliga hänsyn till sundhet och
skönhet, dem hon under alla förhållanden är skyldig sin
egen person och släktets hälsa, för det fall att hon
blir mor.
Att på ett lågt sätt betrakta kärlekens natursida,
detta är de flesta nutida kvinnors själiska vanart.
Därur härflyter innerst t. ex. kvinnosakskvinnornas
harm när man framhåller: att det olikartade, icke det
lika, är vad som hos kvinnan behagar mannen och
att det är kvinnans både rätt och plikt att behaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
