Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Eugénie som modets härskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•166
elegant och intagande, men ingen lysande eller
imponerande skönhet.» En sak beundrade man emellertid
enstämmigt från början — hennes vackra, blonda, färgrika
hår.
Västen och ridstövlarna hade man kunnat göra efter.
Men hur skulle man kunna skaffa sig likadant hår?
Frisörerna försökte genom färgning åstadkomma
något liknande. De uppköpte för högt pris avklippt hår
med en färg, som påminde om kejsarinnans; de utställde
peruker och koaffyer i sina fönster — och löshåret kom
på modet.
Löschignonger, lösflätor, lösa Eugénielockar såldes i
massor, och en mängd damer uppenbarade sig plötsligt
med hår, som liknade hennes. Från Frankrike spredos
chignonger och löslockar ut över Europa, där man, till spott
och spe för damerna, kunde se hertiginnan och
ladugårdspigan nyttja löshår.
Jämte kejsarinnans vackra hår var det i synnerhet
det förtjusande leendet kring den halvöppna munnen,
som intog alla. Nu blev det modernt att öppna munnen.
Men då icke på långt när alla parisiskors tänder kunde
mäta sig med den dubbla pärlrad, som syntes var gång
Eugénie log, då det dess värre ofta var en gul, stundom
till och med svartbrun dubbelrad, som kom till synes, var
leendet icke så klädsamt, som man hade väntat.
Härpå måste rådas bot, och löständernas tid var
kommen.
Härskarinnans vackra, strålande ögon väckte stor
beundran så väl som hennes ljusa, underbart friska hy. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
