Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kejsar Maximilian och kejsarinnan Charlotte. Världsutställningen 1867. Det sjunkande kejsardömet. Eugénies sista triumftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
truppmassan skyldrade gevär, bedövande välkomstfanfarer
hälsade majestäten.
Eugénie intog hedersplatsen på den kejserliga läktaren.
Stolt och lycklig lät hon blicken glida över dessa lysande
krigarskaror, kärnan av Frankrikes arméer, över mängden,
som ej tröttnade att jubla mot representanterna för Europas
legitima kejsar- och kungahus.
Härskarna närmade sig läktaren, där hon satt.
Alexander av Ryssland och Wilhelm av Preussen sprängde fram
till henne och kysste hennes hand. Krämaren Kirkpatricks
dotterdotter, dottern till den lättsinniga Manuela Montijo,
mottog i franska folkets åsyn den vördnadsfullaste hyllning
av Europas mäktigaste furstar. Hon var stolt, och hon
hade skäl att vara det.
Trupprevyn på Longchampsslätten var ett av de sista
av dessa pittoreskt storartade skådespel, som under det
andra kejsardömet förvånade världen. Men för Eugénie var
det långtifrån det enda sköna ögonblicket under denna
sommar.
Tre veckor senare ägde åter festligheter rum.
Världsutställningens pris utdelades av kejsarbarnet, som var
utställningens president, och denna högtidliga akt bevistades
av prinsen av Wales, kronprinsen av Preussen, kronprinsen
av Italien, hertigen av Aosta, storfurstinnan Marie av
Ryssland, sultan Abdul-Aziz, hans son och två brorsöner.
Kristendomen och Muhameds lära sågos i enighet och
feststämning på samma rikt smyckade tribun. Den bigotta
kejsarinnan visade sig vid sidan av sultanen, som icke var mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
