Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Eugénies flykt. Ankomsten till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 I
Alen också detta torg vimlade av människor, som med
full hals skreko: »Avsättning! Leve republiken!»
»De lilla sällskapet tvekade om de skulle låta öppna
porten: men bakom sig hörde de massornas rasande tjut.
Om de vände om. föllo de räddningslöst i deras händer.
Här fanns ingen annan utväg, framåt måste de.
Det var så långt ifrån, att kejsarinnans mod
sviktade i detta kritiska ögonblick, att det tvärtom kanske
aldrig visat sig större än då.
»Ni håller min arm», sade hon till Nigra. »Kan ni
känna, att jag darrar?»
»Nej, madame», svarade ambassadören, »nej, ni
darrar icke alls.»*
Vågstycket måste alltså försökas. Herrarne öppnade
porten, och damerna skyndade sig ut.
Eugénie var nu mitt inne i folkmassan, där alla
voro lika förbittrade på henne. Det hängde på en tråd,
om hon skulle dela Marie Antoinettes öde, om hon skulle
bli förolämpad av den ursinniga hopen. Ty så stor var
upphetsningen, att det är svårt att säga vilka förfärliga
uppträden, som skulle följt, om hon blivit igenkänd.
Lyckligtvis stod en täckvagn i närheten. Hon
rusade mot den. I det samma ropade en gatpojke: »Se, där
är kejsarinnan!» men man lade icke märke till hans rop.
Nigra stannade för att tillrättavisa pojken. Med stor
sinnesnärvaro kastade sig kejsarinnan in i vagnen,
madame Lebreton följde efter. Furst Metternich tillropade
* Imbert de Saint-Amand, som berättar detta i sitt arbete »Les
femmes des Tuileries» tillägger, att monsieur Nigra själv meddelat
honom denna detalj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
