Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kejsarprinsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•237
Så fort underrättelsen nådde England, fick överste
Sidney, en vän till det kejserliga huset, i uppdrag att
framföra det hemska budskapet till modern. Men innan
han kom, hade hon fått veta dödsfallet.
Man hade den 20 juni på morgonen gömt undan alla
hennes tidningar och telegram, men glömt breven. Hon
öppnade ett, som hade dubbel adress — till henne och
sekreteraren Piétri — och läste däri om »une affreuse
nouvelle», som dock icke närmare betecknades.
Hon lät kalla hertigen av Bassano för att få
upplysning, och då han förblev stum av sinnesrörelse, anade
hon, att en olycka drabbat prinsen. Medan hon läste i
denne mans ansikte, frös hennes tanke till is, ångesten,
som plötsligt väcktes, nästan förstenade henne. Sonen,
hennes längtan dag och natt, hennes enda hopp i livet —
blotta tanken var så förfärlig, att denna starka kvinna,
som redan blivit så prövad av motgångar, icke hade kraft
att tänka den till slut.
»Det har hänt min son en olycka», stönade hon.
»Jag vill genast resa till Kap.»
Hertigen förmådde icke säga ett ord, utan gick ut
i försalen, där han träffade överste Sidney, som just
kommit för att bekräfta olyckan. Kejsarinnan lät åter
kalla in hertigen och upprepade, att hon ville veta allt,
och att det var hennes fasta beslut att resa till Afrika.
»Ack, madame», sade hertigen, »det är för sent.»
»Min son, min stackars son!» skrek modern och
svimmade.
Då hon åter kom till sans fick hon icke fram ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
