Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupgående än den, som hvilar på ett framsteg i
religiös utveckling.
Ellen Key vill ställa människan i samma
förhållande till det inre lifvet, som barnet till den
skog det från sitt fönster ser utsträcka sig vid
horisonten. Denna senare begynner med att vara
märkvärdig och intressant genom att innesluta
häxor och troll, jättar och dvärgar eller åtminstone
lejon, tigrar och björnar. Så plockar den vidgade
erfarenheten bort den ena märkvärdigheten efter
den andra, tills skogen slutligen står där plundrad,
tom och tråkig utan att just gömma på annat än
litet — blåbär. När fröken Key icke längre kan
tro på dogmen om communicatio idiomatum och
icke längre känner sig andäktig vid åsynen af
mässhaken, då gör hon på en gång upp räkningen
med de religiösa värdena och föresätter sig att
vara dem förutan — på några tomma metafysiska
möjligheter när. Men dessa möjligheter lämna
sannerligen klen ersättning för de förlorade
lifsvärdena.
Det är en sanning, att vår religiösa tro måste
balansera på en smalare kant än våra fäders,
emedan vi måste flytta våra föreställningar till ett
abstraktare plan än det, där deras rörde sig. Men
häri ligger blott en uppfordran till våra andliga
nerver och muskler att hårdare spänna sig till
klättringen upp till detta plan och till regulatorn
af vår inre jämvikt att lämpa sig efter det
svindlande läget. Utan ett sådant uppåtstigande intet
framåtskridande. Det är ej i förnekelsens tecken
vi skola segra utan i de nya erfarenheternas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
