Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Keys radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskningen liksom rödskinnen af de hvita männen.
Vetenskapen uppdelar med obönhörlig konsekvens
åskådningens färgrika, tonande och doftande
individualiteter i indifferenta kvoter och slår med
sina tvingande formler ihjäl tillfällighetens
underbara fogningar.[1] Skönheten hetsas af nyttan, och
de individuella lifsyttringarna inpressas i
associationsramarna. Den ena associationen griper ett
stycke af kulturuppgiften, den andra ett annat.
Det ena verket lägger sig till det andra, och i
mänsklighetens midt växer det stora totalverket,
till hvilket vi alla måste lämna vårt bidrag i form
af arbete och — offer och i hvilket vi alla måste
ha ett fäste, om vi icke skola slinta, falla och
trampas ner. Man klagar öfver materialismen hos
vår tid. I själfva verket har ingen tid i viss
mening varit ideellare än vår, nämligen om det
är idealitet att omsätta fysisk energi i psykisk och
att icke vilja, ja knappast få eller kunna styra
annan kurs än den tidens allmänna uppgifter
utstaka.
I denna tonvikt på arbetet se vi samtidens
djupaste egendomlighet. Att icke kunna reservera
åt sig en ställning inom den stora arbetsskara,
som reser kulturbyggnaden, det betyder död genom
isolationens bleksot. Det är den rena, rama
»själfhäfdelsen», som manar oss hvar och en att söka
upp sitt delverk i det stora allverket och lägga
ned sin bästa kraft därpå. I själfbevarelsens namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
