Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
87
scen dock si förändrats, att Stjernström åter längtade efter de
kungliga tiljorna, där han å nyo antogs som skådespelare 184S,
men erhöll på egen begäran afsked frän denna sin anställning
efter endast några få månaders tjänstgöring, hvarefter han åter
vände till Nya Teatern, som från och med hösten 1846 be»
nämndes Mindre Teatern, där han nu stannade i fem år och
verkade ej blott som skådespelare, utan äfven som styresman
för scenen. Är 1850 bildade han eget teatersällskap och gaf
under ett år föreställningar i Finland, men återvände med sitt
sällskap sommaren 1851 till Stockholm och spelade på den
lilla teatern i Humlegården. Under de båda följande åren
gaf han å nyo föreställningar i Finland, hvarefter han åter»
vände till Stockholm där han under hösten 1853 spelade
i De la Croix’ salong vid Brunkebergstorg samt sedermera i
Norrköping och Göteborg och vann öfverallt framgång. Mindre
Teatern, som under åren 1846—1854 hade styrts af Olof Ulrik
Torsslow, öfvertogs i september sistnämnda år af Stjernström,
som året därpå köpte teatern och skötte den för egen räkning
till 1863, då han försålde den till Kungl. Teatern. Dessa år
voro onekligen de mest lysande under Stjernströms långa dirck»
törstid. Han arbetade med oaflåtlig vaksamhet och kraft på sin
teaters upprätthållande och förkofran. Många unga konstnärs»
ämnen funno hos Stjernström god handledning och bildade
sig hos honom till framstående konstnärer. Man behöfver
endast erinra om namnen Oscar Arnoldson, Fritz Arlberg och
Victor Hartman.
Bland de roller Stjernström under denna tid utförde kunna
nämnas såsom de mest framstående: Carl X Gustaf i det af
hans hustru, Jeannette Granberg, författade 5»akts»skådespelet
»Konung Carl X Gustaf», Mercutio i »Romeo och Julia», Pe>
fruccio i »Så tuktas en argbigga», Harpagon i »Den girige»,
Nathan den vise, Don Cesar de Bazano, Markis d’Auberive i
»Moderna vinglare», Fiolin i »Längtan efter äfventyr», Farinelli
i »Farinelli eller Kungen och sångaren», von Posert i »Spela»
ren» och Abbé Claude i »Abbéen på äfventyr». Han visade
sig alltid som den mångsidige konstnären, hvilken förstod att
på scenen skapa de mest olikartade personligheter och han
var därjämte en förträfflig kuplettsångare. »Han var en käck
konstnär, en ihärdig, oförtruten och oförskräckt personlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
