Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
KUNG!.. TEATRARNE
uppträda första gången som Richard i »Landtprästen i Wake»
field». Sedan utförde han under sin elevtid flere roller, för
hvilka han skördade ett bifall, som gjorde, att han, då han
1839 anställdes som skådespelare vid Kungl. Teatern, redan
hade anseende som en mycket god och förhoppningsfull ung»
dom. Hans fack var gifvet: förste älskarens, och han blef
snart en af publikens förklarade gunstlingar genom sin liffulla
het och sin friskhet, sin elegans, sitt vackra utseende och
sin förnäma hållning, Hans glansroller från denna tid voro:
Fredrik i »Den okände sonen», Armand i »Volontären», Filip
i »Johanna af Montfaucon», titelrollen i »Pariserpojken», Max
Piccolomini i »Wallensteins död». Blount i »Penningen», Mon
timer i »Maria Stuart», Jean Baudry i »En firma och ett hjärta»
och Sullivan i komedien med samma namn, hvilket stycke
samtidigt gafs på Kungl. Teatern och den d. v. Mindre Teatern
under Torsslows ledning. På sistnämnda scen utfördes Sulli»
vans roll af Gustaf Kinmansson, den andre af den tidens ut»
märkte »förste älskare», kraftfullare och eldigare än Sundberg,
men saknande dennes måttfulla elegans och fina världsmannaton.
Sundberg hade i det längsta förmånen att vara ung på scenen,
men så småningom öfvergick han till karaktärsrollernas om»
råde och père»noble»fackct. »Skarp individucl karaktärisering
var knappast hans sak, men när rollen låg för hans tempera»
mcnt, blef hans framställning ofta nog en lefvande och full»
lödig skapelse. Detta gäller t. ex. hans Grefve d’Ars i »Det
besegrade lejonet», hans Markis d’Auberive i de båda kome»
dierna »Giboyers son» och »Moderna vinglare» och hans Markis
de Champrosé i »Richard Sheridan». I alla dessa tre roller
representerade han fransk sirlighct och gammaldags elegans i
uppträdandet, ridderlig nobless och hjärtevärme — i de båda
sistnämnda rollerna tillkom dessutom en öfverlägsen sarkasm,
som i Sundbergs mun kom förträffligt till sin rätt — hvassa,
bitande repliker lågo utmärkt för hans röst.–-Han var,
som en af hans kamrater i en tillfällighetsvers uttryckte sig, på
och utom scenen jämt markis. När han fick spela gamla
ädlingar och hofmän, sirliga, prydliga, spänstiga och mjuka,
med rapp tunga, kvicka tankar och ungdomligt lynne, då var
Sundberg i sitt esse, och dem framställde han med en illude»
rande skärpa och konsekvens. Med honom försvann den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
