Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
123
så långt hans uttrycksmedel räckte, och de räckte långt nog.
En fulländad teknik, ädel hållning, harmoniska rörelser, ett
själfullt ansikte, ett synnerligen uttrycksfullt minspel, storhet
och djup i uppfattningen — se där de egenskaper, som
gjorde-honom till en utmärkt scenisk konstnär. Stämman var af
naturen svag och beslöjad och tålde ej gärna vid att forceras,
men med hvilket fulländadt mästerskap visste ej konstnären
begagna sig af henne! Hans recitation var, kan man säga,
utan vank och lyte, och dess rikedom på modulationer och
tina nyanser beredde städse den insiktsfulla åhöraren den
rikaste konstnjutning. Det blida svärmeriet och ett upphöjdt
sinnes adel har ingen tolkat bättre än han, men lika fulländadt
kunde han spetsa sina repliker till det mest skärande hån eller
ge full illusion åt hatets och skadelystnadens accenter. Med
ett ord: han var en scenisk mästare som få. Mången har
kanske verkat väldigare, men ingen mer harmoniskt eller med
mer i allo äkta medel.» (Ur dödsrunan i Post« och Inrikes
Tidningar.)
Af utmärkelser som kommo denne konstens storman till del
må nämnas — utom »Litteris et artibus» och Vasaorden —
Svenska Akademiens skådepenning i guld, som tilldelades
honom på hans 50*årsdag »såsom uttryck af akademiens bcund*
ran för såväl det grannsynta förstånd och den fina känsla,
hvarmed han uppfattat, som äfven den lefvande sanning och
åskådlighet, hvarmed han framställt Shakspeares storartade
karaktärer».
Redan från ungdomen hade Edvard Swartz haft att kämpa
mot en vacklande hälsa, och då han uppnått sitt femtiofemte
år, nödgades han af hälsoskäl för alltid afgå från den scen,
öfver hvilken hans nobla och behärskade konst spridit så
mycken glans. Den 31 maj 1881 tog han såsom Frans den
förste i andra akten af »Drottning Margaretas sagor» afsked
af publiken, som under djup rörelse bringade den uppburne
konstnären sin sista entusiastiska hyllning. I sexton år lefde
han sedan i stilla tillbakadragenhet, njutande af ett synner*
ligen lyckligt och fridfullt familjelif i sitt hem vid Engelbrekts»
gatan i Stockholm. Han afled där den 14 dec. 1897. — Gift
å Gnarps bruk i norra Helsingland den 5 aug. 1854 med skåde»
spelerskan Clementine Fehrnström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
