Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
137
tör fann snart att den unge sångarens konstnärliga tillgångar
kunde och borde ytterligare förkofras, och därför instuderade
han med honom på det noggrannaste flere af de partier, som
sedan blefvo Willmans mest betydande. I tre år åtnjöt den
unge sångaren Bournonvilles ovärderliga handledning, och
bland de partier som han var nog lycklig att få instudera för
denne mästare var det isynnerhet ett, som med fog kan prisas
som konstnärens yppersta: Mefistofeles i Gounods »Faust».
Redan när nämnda opera första gången upptogs på svensk
scen den 5 juni 1862, var denna hans framställning ypperlig
både i sång och spel, och sedermera utarbetade han under
hand ända in i de finaste detaljer denna verkligt storartade
skapelse, »storartad genom den breda humor, den sprudlande
satir och den käckt burleska djäfvulskhct, som han förstod att
genomsyra den med».
En af Willmans förnämsta skapelser föröfrigt var Marco
Spada i Aubers opera. Här var han icke blott den fint bil»
dadc sångaren med den vackra, klangfulla basrösten: han visa*
de sig äfven i denna opera som en skådespelare af hög rang.
Framgången betingades i denna såväl som i många andra par<
tier icke blott af de rent lyriska resurserna, utan äfven af åt»
skilliga yttre företräden. Sådana voro hans manliga apparition,
hans maskcringskonst, den för en lyrisk artist ännu mera än
för en dramatisk ovanliga förmågan att individualisera, samt
framförallt hans underbara, trohjärtade och själfulla ögon,
hvilka bidrogo att i ännu högre grad förläna framställningen
-en fängslande och sympatisk prägel.
Bland Willmans öfriga roller må nämnas Marcel i »Huge»
nötterna». Kasper i »Friskytten», Sulpiz i »Regementets dotter»,
Don Pedro i »Afrikanskan», Rebolledo i »Kronjuvelerna», (en
utmärkt framställning), Don Juan, Bellamy i »Villars dragoner»,
Figaro i »Figaros bröllop», Rocco i »Fidelio», Pietro i »Den
stumma», Plumkett i »Martha», Landtgrefven i »Tannhäuser»,
Daland i »Den flygande Holländaren» och Tsar Peter i »Nor»
dens stjärna» (den sista roll han instuderade). Han var äfven
en framstående konsertsångare och under många år en själf»
skrifven, populär tolkare af de förnämsta baspartierna i Haydns
och Händels oratorier.
Men Willman var icke endast en utmärkt lyrisk konstnär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
