- Project Runeberg -  Kungl. Teatrarne under ett halft sekel 1860-1910. Personalhistoriska anteckningar / Första delen /
145

(1917-1918) [MARC] Author: Johannes Svanberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SCENISKA KONSTNAREK

145

mannatyper med orubbligt allvar och osviklig grandessa i sitt
uppträdande — t. ex. Tullförvaltar Gyllcnkrans i »Advokaten Knif»
ving» och Postmästaren i Kiellands »Bettys förmyndare» — äro
hittils oöfverträffade på svensk scen och tillhöra de mästerverk af
skådespelarkonst, Dramatiska Teatern har skäl att vara stolt
öfver. Varianter af komiska gubbar med starkt utpräglad själf»
känsla under en luggsliten yta gaf han som Öländer i »Ett
resande teatersällskap» och som Don Ranudo de Colibrados
i Holbergs bekanta komedi. En oförgätligt grotesk typ af
afsigkommen gentleman gaf han i »Döden fadder», där han
spelade den ena af de båda stråtröfvarna. Det var en rent
af klassisk prestation, som säkert har få motstycken på den
svenska scenen. En karaktärsfull studie var ock hans Giboyer
i Augiers »Moderna vinglare» och »Giboyers son» och på
andra områden hans Lundestad i »De ungas förbund» och Bazil
i Beaumarchais’ komedi »Figaros bröllop». Godmodiga och
trefliga gamla herrar framställde han ock med framgång. Vi ha
allt skäl ihågkomma hans figurer i flera af Frans Hedbergs
lustspel, gamla assessorer och kamrerare med genuin stock»
holmsk färgläggning — den bästa var kanske Kamrer Groth i
»Det skadar inte». Äfven af småroller gjorde han ofta nog
en originell och karakteristisk typ — hans öfverlägsna förmåga
i maskeringen var allmänt erkänd, ingen kunde så bra som han
göra ett karaktärshufvud.» (Georg Nordensvan, minncsruna i
Aftonbladet.)

Lagerqvist hade sin afskedsrecett på Kungl. Operan den 16
okt. 1S90, då han utförde sin gamla glansroll, den ryggstyfvc
tullförvaltaren i »Advokaten Knifving». Vid sitt gästspel, våren
1892, utförde han endast en roll, aktören Olander i »Ett resan»
de teatersällskap». Uppträdde sista gången på scenen vid Gus»
taf Fredriksons 30»årsjubileum den 4 november 1892, då han
utförde Verdelets roll i »Klädeshandlaren och hans måg». Ut»
nämndes år 1885 till riddare af Vasaorden. Död i Stockholm
den 12 jan. 1897. - Gift den 26 sept. 1846 med skådespc»
lerskan Johanna Charlotta Asplund (född den 19 okt. 1825, död
den 23 febr. 1902), som spelåret 1857-58 var anställd vid Kungl.
Teatern och sedermera vid Mindre Teatern till 1863, då hon
afgick från scenen.

Kungl. Teatrarne.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kglteatrar/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free