Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
159
direktören för dt kungliga teatrarne, friherre Eugène von StC’
dingk, och hade sin afskedsrecett på Kungl. Stora Teatern den
31 juli 1866, då hon uppträdde i en af sina förnämsta ska<
pelser, Marie i »Regementets dotter». Annu en gång skulle
hon likväl återuppträda inför den publik, hvars förklarade
gunstling hon varit, nämligen vid Fritz Arlbergs afskedsrecett
den 12 juni 1874, då hon på recettagarens särskilda begäran
uppträdde som Susanna i »Figaros bröllop». — Tolf år efter
sin förste makes år 1871 timade död inträdde hon i nytt äkten»
skap, då hon den 12 aug. 1883 vigdes i Slottskyrkan med
krigshofrättsrådet, s. m. kammarrättsrådet Johan August WaU
lensteen.
Den konst, som hon i sina yngre år med en så glänsande
framgång utöfvat, har hon aldrig upphört att omfatta med en
rent af ungdomlig entusiasm, och ännu vid 80 års ålder, då
hennes son, grefve Hans von Stedingk, sedan flera år är opera»
chef, ser man henne ofta bevista operaföreställningarna.
David Richard. K. T. 1 juli 1859-30 juni 1861.
När Oscar Arnoldson under mer än ett år var otjänstbar
på grund af heshet införskref teaterdirektionen från Tyskland,
på kapellmästaren Lachners inrådan, den unge tenoren David
Richard. Utan att egentligen blifva någon gunstling hos pu»
bliken, eröfrade han sig så småningom en ganska aktad ställ»
ning under den tid han tillhörde vår operascen. Han var,
skrifver Frans Hedberg i »Svenska operasångare», i besittning
af en ganska omfångsrik och hög tenor, hvilken dock för
svenska öron hade en alltför skarp och skärande klang för att
riktigt kunna behaga. De partier han härstädes utförde voro
Masanielio i »Den stumma», Edgar i »Lucie», Raoul i »Huge«
nötterna», Johan af Leyden i »Profeten», Stradella, Ernani,
Arnold i »Wilhelm Tell», Manrico i »Trubaduren», och Hertigen
i »Rigoletto». Hans skådespelarebegåfning var icke särdeles
framstående, men det låg öfver hela hans framträdande något
på samma gång blygsamt och redbart, som förvärfvade honom
flere och större sympatier än dem som i allmänhet kommit
hans här uppträdande landsmän till del. Richard sjöng under
det andra året sina partier på svenska, men han kunde lik»
väl aldrig undvika den störande tyska brytningen, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
