Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
179
skönhet för att göra lycka. Bland hennes roller från denna
tid må framhållas Maria Francisca i »Drottningens gemål»,
Virgilia i »Coriolanus» och Hertig de Richelieu i »Richclicus
första vapenbragd», i hvilken sistnämnda roll hon hade till»
falle att lägga i dagen det älskvärdt käcka, som var för henne
ett kännetecknande drag. Hennes framställning af denna roll
var utmärkt af så mycken hurtighet och ungdomlig skalkak»
tighet, att dess framgång blef fullständig. Men den unga
skådespelerskan ville framåt, och då hon tyckte att detta gick
för långsamt vid den kungliga scenen, öfvergick hon hösten
1868 till Ludvig Josephsons och Fritz Ahlgrenssons nya teater»
företag å Mindre Teatern, där hon dock endast kvarstod till
årets slut, hvarefter hon från den 1 jan. 1869 upptTädde vid
Constantin Rohdes sällskap i Göteborg. Spclåret 1869—70
hade hon engagemcnt vid Nya Teatern i Göteborg, där Ferdi»
nand Strakosch denna säsong gaf föreställningar med dels ett
dramatiskt sällskap, dels ett italienskt operasällskap. På våren
1870 reste hon till Paris och studerade fransk konst, men nöd»
gades på grund af fransk»tyska kriget afbryta sina studier efter
ett halft år. Hon återvände därför hem och tog ånyo anställ»
ning vid de kungliga teatrarna, först som gäst, hvarunder hon
uppträdde på Kungl. Stora Teatern som Johanna i »Jungfrun
af Orleans», i hvilken roll hon vann lifligt erkännande. Under
de fjorton år hon därefter kvarstod vid de kungliga scenerna
utförde hon ett stort antal roller af de mest skilda slag.
Ehuru hennes skaplynne mindre lämpade sig för det högre
skådespelet, fick hon dock, på grund af sin skönhet och sin
ståtliga apparition, ofta nog sig förelagda uppgifter inom detta
område, sådana som Agnes i Edvard Bäckströms »Dagward
Frey» och Berta i Henri de Borniers skådespel »Rolands dot»
ter», uppgifter som hon dock alltid förstod att lyckligt lösa.
Äfven i flera af Ibsens pjäser var hennes spel af stor verkan,
t. ex. såsom Petrea i »En folkets fiende» och Regina i »Gen»
gångare». Hennes egentliga område var likväl komedien. Hon
var alldeles förträfflig i sådana roller som Sarah Tapplebot i
»Onkel Sam», Celeste i »Fregattkaptenen», Susanna i Beaumar»
chais’ »Figaros bröllop» och framförallt som Beatrice i »Mycket
väsen för ingenting», där hon vid sidan af Gustaf Fredrikson
firade sin måhända största triumf. Ehuru en af den kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
