Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
KUNGL. TEATRARNE
»Signora Sorandi var en utmärkt koloratursångerska och en
ganska god skådespelerska isynnerhet i den glada och naiva
genren. Rosina i »Barberaren» var hennes bästa roll, och hon
inlade i den så mycket naturligt behag, så mycken naiv upp*
sluppenhet och så mycken skälmaktig munterhet, att hon med
ens blef Stockholmspublikens förklarade gunstling. Den lilla
behagliga sångerskan trippade, drillade och skrattade så
öfvergifvet barnsligt och gladt att hon helt och hållet tog både
publik och kritik med storm». (Frans Hedberg, »Svenska
operasångare».)
Utom Rosina utförde hon här följande partier: Adina i
»Kärleksdrycken», Lady Harriet i »Martha», Margareta i »Faust»,
Violetta i »Den vilseförda», titelrollen i »Linda» och A mina i
»Sömngångerskan».
Ferdinando Ambrosi. K. T:ne 1 febr. 1868-30 juni 1872.
Gärf-spel: K. T:ne 3—30 mars 1887 (engagerad för 6 uppträdanden).
Född i Vicenza i norra Italien den 1 febr. 1846. Som 14 års
gosse medföljde han Garibaldis »de tusens tåg» till Marsala
som trumpetare. Sedan blef han underofficer vid Garibaldis
alpbataljon och gjorde fälttåget 1866 i Tyrolen samt förvärft
våde den italienska tapperhetsmedaljen. Hans första upp*
trädande å Kungl. Stora Teatern (han stod då på affischen
som »gäst») ägde rum den 21 jan. 1868 som Manrico i »Truba»
duren». Hans öfriga partier under anställningen här voro
Nemorino i »Kärleksdrycken», Pollion i »Norma», Edgar i
»Lucie», Gennaro i »Lucrezia Borgia», Alfredo i »Den vilse»
förda», Hertigen i »Rigoletto», Arnold i »Wilhelm Tell» och
Vasco di Garna i »Afrikanskan» (det sist nämnda partiet sjöng
han på en något rådbråkad svenska).
»Ambrosi var mycket mindre skådespelare än signora Sorandi.
men hade en utomordentligt behaglig, omfångsrik och
klockren stämma af den klaraste och skäraste tenorklang som man
gerna kan få höra här i världen. Han var lika liten som
hans landsmaninna, han såg ut bokstafligen som en liten gosse
på tolf å tretton år, och det väckte en oerhörd förvåning och
häpnad när man i denne lille gosses strupe fick höra en röst
så manlig och så vek, så smältande och så varm på samma
gång, att man utan fara för öfverdrift kan säga att få tenor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
