Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suez-kanalen.
an kan svårligen öfverskatta de fördelar,
som tillskyndats verldshandeln genom
anläggningen af Suez-kanalen. Ett
byggnadsföretag, hvarigenom färdvägen från Indien till
vestra Europa förkortats från 18,000 till 12,000
kilometer och hvarigenom 36 resedagar
inbesparats, är ett storverk, som försvarar sin plats
bland verldens underverk och som vi i vår
tid sett genomföras i underverkens gamla land
Egypten.
Historien om detta företag är historien om
sannskyldigt hjeltemod och i alla afseenden
värd att berättas ända in i dess minsta, ehuru
aldrig tröttande detaljer. Vi måste dock
nöja oss med en kort öfversigt.
Företagets upphofsman och utförare är franske
vikomten Ferdinand de Lesseps, nu ordförande
i Suez-kanal kompaniet, en vår tids mest
utomordentlige män, född i Versailles 1805. Han
hade ofta tänkt öfver Napoleon I:s gamla plan
att förena Röda hafvet med det Atlantiska
genom en vattenväg på samma sätt ungefär,
som förut varit fallet, ehuru så långt tillbaka,
att numera nästan alla spår utplånats af den
forna farled, som, trafikerad redan före Kristi
födelse, efter år 775 igenfyldes på kalifen
Al-mansours befallning. Men först efter 1854 då
Lesseps, som förut under några år varit fransk
konsul i Egypten, inbjöds att besöka vice
konungen öfver Egypten, Said Pascha, började
han att mera allvarsamt sysselsätta sig med
denna fråga. Det första, som han insåg, var
gagnlöshetén att söka uppleta och återställa
den gamla kanalfåran. Dernäst framstälde sig
nödvändigheten att välja den kortaste och på
samma gång bäst utförbara vägen mellan de
båda hafven. När linien var utstakad, följde
nya frågor med nya svårigheter. Var, såsom
man då och förut vanligen antog, nivån
mellan hafven så olika, att kanalen, om han kunde
öppnas, skulle genast bokstafligen
öfversväm-mas? Skulle igenslamning omöjliggöra kanalen?
Skulle man kunna bygga en hamn och hålla
inloppet till kanalen klart vid Medelhafssidan?
livar skulle man få de tusentals arbetare, som
behöfdes för arbetet, och livad skulle man föda
dem med i dessa öde trakter?
Lesseps färdades nu under fyra års tid
omkring i dessa ödemarker, studerande terräng-
forhållanden, utförande mätningar och
borrningar samt alla nödiga förberedande
undersökningar. Vattenhöjden befans ungefär lika
vid den blifvande kanalens båda ändpunkter.
Ett helt års vistelse vid Menzaleh-sjön leddé
till öfvertygelsen att en trygg hamn kunde
inrättas vid Medelhafvet. Tålmodiga
iakttagelser och upprepade vetenskapliga experiment
visade, att ökensanden icke medförde någon
fara för igenslamning. Borrningar på nitton
olika punkter visade, att jordmånen var fast
och säker. Allt tydde på att kanalen kunde
både utföras och trafikeras.
Said Pascha uppmuntrade företaget på det
högsta, och den af Lesseps utarbetade planen
kunde snart nog framläggas inför offentligheten.
Engelsmännen visade sig ogina, och ingen hjelp
kunde väntas från något inflytelserikt parti i
det land, som borde draga den största nyttan
af den nya kanalen; köpmän, kapitalister,
in-geniörer och politic! satte sig alla emot
företaget. Men Lesseps framhärdade. Hans
landsmän hyste det lifligaste deltagande för saken,
som äfven understöddes i Italien, Österrike
och andra Medelhafsländer., Ett »Compagnie
uni-verselle du Canal maritime de Suez» blef snart
bildadt med ursprungligt kapital af 200
millioner francs, hvartill sedan kommo 94 millioner
från egyptiska regeringen såsom skadestånd för
det vissa kontraktsbestämmelser icke uppfyldes
samt ytterligare omkring 90 millioner, influtna
från ett med den franska regeringens tillåtelse
upprättadt lotteri. Kanalen skulle tillhöra
kompaniet under 99 år, frän 1869 räknadt,
hvarefter den skulle hemfalla till regeringen.
Egyptiska regeringen skulle få 15 procent
årligen af trafikinkomsterna.
Den 25 ’Augusti 1859 börjades anläggningen.
Ingeniörer och skickliga arbetare hemtades
från England och Frankrike, och Said Pascha
hade förbundit sig att ställa en armé af bortåt
30,000 fellah’s och araber till Lesseps’
förfogande för de gröfsta och mest påkostande
arbetena. En särskild sötvattenskanal måste
utgräfvas från Nilen vid Kairo till Timsah
sjön och derifrån till Suez för att förse
ar-betarne med dricksvatten, och på denna kanal
tillfördes sedan 1864 både lifsförnödenheter
och arbetsmateriel, hvilka förut liksom dricks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
