Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grekisk text, bekräftades på ett lysande sätt
Ohampollions tolkningsmetod, i det att en
öfveisättning af hieroglyfskriften, gjord af
egyptologer, hvilka icke sett den grekiska
texten, nästan ordagrant öfverensstämde med
denna.
I gamla svenska abcböcker ser man ofta
bokstäfver förklarade genom bredvid stälda
bilder af föremål, som börja med dessa
bokstäfver. De gamla egyptierne begagnade
såsom tecken för bokstafsljuden bilder af just
sådana föremål, i följd hvaraf ofta många olika
tecken finnas för samma ljud. När de ville
teckna ett A-ljud, kunde de t. ex. teckna en
hök som deras språk liette akhom;
ett L kunde tecknas med ett lejon
(labo), ett K med en mössa (klapht) J, ett
It med en menniskomun (ro) <zr> och så
vidare. * Jemte dessa ljudtecken skrefvos äfven
andra s. k’, »determinativa» tecken, hvilka
icke uttalades. Exempel på sådana stumma
liieroglyfer äro de båda sista bilderna i
Kleo-patras namnring: ett cirkelsegment och ett ägg,
hvilka nästan alltid sattes i slutet af
qvinno-namn.
Hieroglyfskriften var säkerligen i sin första
barndom en ren bildskrift eller ett slags
måleri med förkortade eller lätt antydda figurer.
Men då man på detta sätt ej kunde skrifva
egennamp (personer, länder, städer etc.), måste
en ljudskrift finnas upp. Egypternes första
försök i denna väg bestod deruti, att om t.
ex. Osiris skulle skrifvas, så skrefs ett os
d. v. s. en tron och ett iri d. v. s. ett öga.
Namnteckningarne blefvo sålunda ungefär hvad
vi kalla »rebus». Sedermera utbildades detta
skrifsätt så, att bilderna fingo beteckna de
motsvarande egyptiska ordens fastaste
beståndsdelar, konsonanterna, så att t. ex. ett nofri
d. v. s. en luta tecknades i stället för nfr.
Dylika stafvelsetecken eller flerkonsonanttecken
förekomma i sjelfva verket nästan öfverallt i
hieroglyf skrifter na blandade med de enkla
bok-stafstecknen, hvilka blefvo skrifkonstens sista
* De anförda orden äro egentligen koptiska. Både
det egyptiska språket och dess urartade dotterspråk,
koptiskan, äro nu utdöda, men på det senare
språket finnes en kyrklig literatur, skrifven med ett på
de grekiska skriftecknen grundadt alfabet, som jemte
hieroglyfskrifterna varit utgångspunkten för det
gamla egyptiska språkets återställande.
uppfinning och från egypterne gingo med
nödiga ändringar i arf till alla senare folk.
Ehuru egypternes gudar tyckas varit
nästan lika talrika som menniskorna, brukades
endast två tecken för att utmärka begreppet
Grud. Det ena liknar ett slags bila och
till-kännagifver magtens gud, det andra är deremot
en sittande eller stående figur utan tydliga
armar eller fötter och med mennisko- eller
hökhufvud samt föreställer domens gud och
brukades derföre stundom för att beteckna
egenskapen laglig. Pluralisformen tecknades
i förra fallet genom tre små bilor, i senare
fallet genom att efter figuren sätta tre små
fyrkanter öfver hvarandra, hvilket var det
vanligaste sättet att uttrycka flertal. För att
beteckna begreppet gudinna brukades samma
hieroglyfer, ehuru dessa då efterföljdes af de
tecken, som alltid utmärkte qvinkön —
nem-ligen halfcirkeln öfver det snedt lagda lägget.
Bland gudarne finna, vi Phthar,
motsvarande Vulcanus, framstäld genom en
besynnerlig figur, som troligen föreställer en plog
och antyder den egyptiska tron, att Phthar
uppfunnit krigs- och hushållsredskap. Osiris,
egypternes förnämsta gud, tecknades, såsom
redan nämts, medelst e.tt menniskoöga öfver
bilden af en tron; hans syster och gemål Isis
af bildas deremot såsom en tron, efterföljd af de
nämda tecknen för qvinkön. Joli, månen,
föreställes genom upprät nymåne, innehållande en
halfcirkel, medan Phre betecknas genom en
cirkel med en prick i midten — ett tecken,
som likaledes betydde solen och som från
egypterne öfvergått till latinarne samt ännu
efter loppet af många årtusenden brukas af
våra astronomer med alldeles samma
bemärkelse-.
Hieroglyfskriftens uppkomst är samtidig
med den urgamla egyptiska historiens början;
den tecknades eller ristades eller inhöggs med
stor konstskicklighet, men det språk, som
der-med skrefs, var formfattigt och hade föga
utvecklade ordböjningar. Som vi sett, blefvo
hieroglyferna med tiden allt mera fonetiska,
så att t. ex. A tecknades med en hök, ehuru
derjemte symboliska eller emblematiska tecken
begagnades, såsom då begreppet sol
betecknades med en skifva öfver ett hökhufvud; icke
sällan bibeliöllos till och med figurativa eller
rent bildliga hieroglyfer, såsom då en
mennisko-bild nyttjades i betydelsen af menniska. Ur
den monumentala, heliga skriften (hierogly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
