Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pedos och den hithörande af bildningen visar
oss anordningarne för ifrågavarande ändamål
på det stora engelska citadellskeppet
»In-flexible».
Vi se oss här i sjelfva verket försatta till
on mera framskriden ståndpunkt än förut i
torpedoernas historia: till torpedos, som inom
sig sjelfva gömma den kraft, hvilken drifver
dem framåt. Åberopande afbildningen, lemna
vi några korta upplysningar rörande dessa
bättrade förstörelsemaskiner. En cigarrformad
kropp, försedd med en propeller i bakre
änden, framskjutes, såsom vi kunna, se, genom
två sjömäns förenade krafter på ett rullande
fordon for att sedan instickas i ett
hydrauliskt rör, livars andra ände står medelst en
port i gemenskap med hafvet utom bords.
Den cigarrlika maskinen är en Whiteheads
torpedo, som i följd af den begynnelsestöt, den
erhåller af det hydrauliska röret, samt med
tillhjelp af sin propeller, som kringdrifves
medelst sammanpréssad luft, framgår med stor
hastighet genom vattnet och kan tillryggalägga
bortåt en kilometer, innan drifkraften är
uttömd.
En dylik torpedo, vanligen kallad
fisk-torpedo, är 4—6 meter lång-och 0.3—0.6 meter
i diameter på tjockaste stället. Längst fram i
dess inre ligger sprängsatsen (vanligen omkring
40 kilogram bomullskrut) jemte
tändinrätt-ningen. Bakom sprängsatsen är en inrättning,
som reglerar djupet, hvarpå torpedon skall
röra sig. I bakersta delen är drifmaskinen
och den komprimerade luftmassa, som sätter
densamma i gång. Utsläppt i vattnet intager
torpedon genast det djup (vanligen mellan
0.33 och 9 meter) på hvilket han skäll framgå
och för hvilket han blifvit reglerad, samt
framskjuter derpå rakt mot målet. Förfelas detta,
kan man låta honom gå till bottnen och
explodera eller ställa så till, att han kommer
till ytan och kan uppfiskas.
De olägenheter, livilka vidlåda dylika
torpedos, äro vanskligheten att rigta dem så, att
de träffa målet, deras benägenhet att gå långt
ur rätta spåret under tidvattnens och
hafs-strömmarnes inflytelser samt omöjligheten af
all kontroll öfver dem, sedan de börjat sin
färd genom vattnet. Vi skola se, huru dessa
olägenheter i någon mån afhjelpts af nyare
uppfinningar, men vilja derförinnan kasta én
blick på det fruktansvärda torpedofartyg, som
för några år sedan bygdes i Amerika af kap-
ten John Ericsson och som erhållit det värdiga
namnet »Destroyer» (förstörare).
Afbildningen visar oss ett båtskrof, som
med en helt liten öfverbyggnad når öfver
vattenytan. Propeller och roder befinna sig så
djupt under vattnet, att de äro alldeles
skott-fria, och båtens maskiner och ångpanna äro
på samma sätt fullt skyddade. Båten är 40
meter lång, 3.3 meter djup och 3.6 meter i
största bredden. Den är således mycket smal
i förhållande till längden och erbjuder på
änd-hållet en helt ringa skottyta, under det den
med stor fart kan framila genom vattnet. Den
är väpnad med torpedos af särskild form,
något liknande Whiteheads, och afbildningen
visar bäst, huru vapnet framskjutes från ett rör
nere vid båtens framstam. »Destroyer» har
kostat 20,000 £ (omkring 360,000 sv. kronor)
— en summa, som är obetydlig i jemförelse
med värdet af de skepp, den är ämnad att
förstöra. Det lider intet tvifvel, att den
under gynsamma omständigheter skall kunna sänka
hvarje nu befintligt pansarskepp.
Förbättringar ne i våra anfalls- och
försvars-vapeu komma så hastigt efter hvarandra, att
hvarje enskild uppfinning knapt hinner profvas
och godkännnas, förrän den måste anses
föråldrad genom tillkomsten af någon nyare och
verksammare inrättning. Så har det gått med
pansarplåtarne, jettekanonerna och småvapnen,
och så måste det gå med torpedoerna. Under
vissa omständigheter och i lugn sjö, der inga
strömmar afleda deras bana, skola
fisktorpe-doerna sannolikt befinnas användbara för ännu
någon tid, men for försvaret af hamnar, der
motsatta strömrigtningar ofta göra sig gällande,
måste ett säkrare verktyg dock finnas att tillgå.
Den Ericssonska torpedons lopp kan regleras
genom en rörformig kabel, som på en gång
förenar honom med utgångsplatsen och förser
honom med den för rörelsen erforderliga,
komprimerade luften. En annan torpedo,
konstruerad af Lay, kan från ett fartyg eller från
stranden styras med så osviklig säkerhet, att
den i trots af mötande hinder når målet för
sitt anfall. Lay-torpedon liknar i allmänhet
till form och inredning de förenämda
cigarr-torpedoerna, men utföres vanligen något större,
ända till 9 meter i längd och 1 meter i största
bredden. Den framdrifves med komprimerad
kolsyra och styres med en regleringsinrättning,
som står i förening med ett elektriskt batteri
på utsändningsplatsen. Torpedon kan laddas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
