Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göras för talljudens återgifvande genom ett i
närheten till någon af denna magnets poler
befintligt tunnt jernbleck, alldenstund detta
under deras inverkan närmar sig till eller
af-lägsnar sig från magneten i samma takt och
rytm som det förra jernblecket och sålunda
upprepar de talljud, hvilka försatt detta i
dallring. Härpå beror
inrättningen af Bells
telefon.
Fig. 1 visar inrättningen
af denna telefon i naturlig
storlek. Innerst är en
magnetstång, hvars öfre pol
är omlindad med en rulle
isolerad koppartråd, hvars
två ändar äro nedledda till
två klämskrufvar, der de
kunna förenas med sjelfva
telefonledningen. Framför
magnetens pol sitter det
tunna jernblecket eller
jern-hinnan och framför denna
det skålformiga munstycke,
som mottager talljuden och
låter dem stöta mot
hinnan. Trådlindningens båda
ändar kunna antingen båda
sättas i förening med
motsvarande ändar från en
annan likadan apparat, eller
också kan ena änden på
hvardera apparaten
nedle-das i jorden, såsom- vid
telegrafledningar. Talar
man i endera apparaten,
så begagnas den andra som
hörapparat och tvärtom.
Signal till samtalets början
kan gifvas med en liten
trumpet, anbringad kring
munstycket.
Bell-telefonen har icke behof af något gal-
vaniskt batteri; det är en magnet-elektrisk
apparat, som blott frambringar
induktions-strömmar af det nämda undulatoriska slaget.
Man kan tänka sig strömmen framgå i böljor,
hvilka efterfölja hvarandra i alldeles samma
ordning och med alldeles samma taktfall,
hvarmed talets ljudvågor fortplantas af luften.
Dessa induktionsströmmar hos Bell-telefonen
• äro emellertid ytterst svaga, så svaga att det
behöfves särskilda, ofantligt känsliga galvano-
metrar för att visa deras tillvaro, och man
kan derföre förstå, att talet måste, i
synnerhet genom någon längre ledning, framkomma
i aldra högsta grad försvagadt. Det vill
också synas, som skulle talets hörbarhet vid
framkomsten icke heller endast bero af
svängnin-garne hos hörtelefonens jernbleck utan
hufvud-sakligen af ljuddallringar
hos magneten och
hörapparatens delar i allmänhet.
Ader har nemligen visat
att Bell-telefonen, såsom
hörapparat, kan utbytas
mot en simpel jerntråd,
fästad i upprättstående
ställning vid en resonansbotten
och omlindad med
strömledningen ; lägger man örat
till resonansbottnen kan
man på detta enkla sätt
höra ljuddallringarne,
åtminstone så tydligt, att
enskilda ord kunna
uppfattas.
Bell-telefoner kunna i
följd af de svaga
induk-tionsströmmarne endast
med någon fördel användas
på kortare afstånd, såsom
t. ex. inom hus,
hvarför-utom de, om deras arbete
skall på tillfredsställande
sätt utföras, alltemellanåt
kräfva någon tillsyn. Af
stor vigt är också, att
jernblecket är inpassadt på
rig-tigt afstånd från
magnetpolen, hvilket sker genom
en särskild ställskruf. Den
ställning, som passar för
taltelefonen, är icke alltid
den bästa för hörapparaten,
och det blir derföre vanligen nödvändigt att
på hvarje station begagna två apparater, en
för munnen och en för örat. För att göra
ljudet starkare och för andra ändamål hafva
äfven åtskilliga forändringar i telefonen
vidtagits.
Gowers telefon (se fig. 4) beror på alldeles
samma principer som Bells, ehuru det yttre
utseendet är betydligt annorlunda. Den har
mycket starkare magnet och höres derföre
bättre. En flat metalldosa innesluter den i
1. Bells telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
