Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhet och högstämd känsla. Husets tjenare
brukade skockas kring dörrarne för att
begapa den lilla svarta undergöraren vid pianot,
på hvilket framtrollades vilda, okända
harmonier, uttrycksfulla och rörande. Tom hade
hädanefter obehindradt tillträde till
instrumentet och kände sig så olycklig, om han någon
gång afhölls derifrån, att han blef illamående.
Gamla förgätna melodier, som Tom icke
kunnat höra mer än en enda gång, påminde han
sig så, att han spelade dem felfritt i
hvar-enda ton, och han spelade derjemte helt nya
grupperingar af harmoniska ljud, konstfulla
infall och fina spetsfundigheter, alltid ljufva
och milda, men alltid vemodiga, hvilka öfver
det gamla husets hvardagslif utgöto en
stämning af förtrollning, väckande känslor af
innerlig rörelse och ömhet äfven hos de råaste
och mest obildade åhörare.
Intet försök gjordes att gifva gossen
någon undervisning eller vetenskaplig
underbyggnad. Slutligen kom der en musikalisk vän
och lät Oliver förstå, att han i Tom hade
icke endast ett stort under utan en betydlig
förmögenhet, och det beslutades nu, att denne
skulle få utöfva sin talang inför allmänheten.
Han spelade första gången offentligt i
Savan-nah i Georgia år 1858. Härifrån fördes han
till Charlestown, och Biehmond och så till
den ena efter den andra af de nordamerikanska
sydstaternas hufvudstäder, och öfverallt väckte
han känslor af högsta förvåning och beundran.
Het tilläts misstrogna musici att sätta honom
på de svåraste prof, och hans förmåga växte
med hvarje månad. Het påstods, då han var
tolf år gammal, att han egde ett underbart
minne, men det tycktes endast duga för
toner. Han kunde upprepa ett åhördt samtal
ord for ord men uppenbarligen utan all
vetskap om deras mening. Sånger, som han en
gång hört sjungas på franska eller tyska,
upprepade han på samma sätt, underligt härmande
hvarje ljud med fullkomlig trohet, ehuru
rösten var vidrigt missljudande och hade helt
ringa omfång.
He konserter, vid hvilka Tom uppträdde,
voro utomordentligt omtyckta, och det blef
vanligt att man i dem inlade valda stycken, efter
åhörarnes godtfinnande, ur italienska och tyska
operor. Med hänsyn till bemästrandet af
instrumentet framhöllos isynnerhet två punkter
— det ovanligt rikliga användandet af tours
de force och den vetenskapliga precisionen i
Toms anslag. »I framskridandet öfver
förlängda strängar», säger en musiker, som åhört
honom, »var hans fingersättning oaflåtligt
skol-messig och alls icke sådan, som kunde
finnas-naturligast för en blind gosse, hvilken aldrig fått
lära musik. Till och med då han satt med
ryggen mot pianot och fick spela i denna
ytterst obeqväma ställning — ett favoritnöje på
hans konserter — var hans anslag alltid
korrekt.» En annan säger: »placerad vid
instrumentet tillsammans med någon musiker,,
spelar han ett fulländadt basackompagnement.
till den diskantmusik, som han för första
gången hör under sjelfva spelningen. Herpå
intager han den andres plats och upprepar
omedelbart hela stycket med oförsvagad elegans
och symmetri och utan att glömma eller
vanställa en enda not».
Het urval af musik, hvarmed Toms
förmåga brukade sättas på prof, uppgick stundom
till ett omfång af fjorton eller sexton notsidor..
Hå han en gång spelade i Washington i
närvaro af Förenta staternas president,
pröfvades-han, efter en lång konsert, med två stycken,,
det ena tretton, det andra tjugu sidor långt.
Han återgaf dem båda med fullkomlig
framgång!
I flera tidningskritiker blef Toms gängse
benämning »den blinde svarte Mozart», en
anspelning, som syftade på Mozarts underbara
musikaliska snilleyttringar redan i barndomen.
Het är bekant, att Mozart vid nio års ålder
utförde ackompagnementet till en aria, som
han aldrig förut hört, och utan att han
der-vid använde några noter. I en tidning
yttrades om Tom, att när den musik, till
hvilken han spelade secondo, var strängt klassisk,,
så tog han emellanåt för ett ögonblick miste
vid öfvergångarne. »Att icke göra så, skulle
vara att ega en skapande förmåga, jemnhög
med kompositörens; men der någon välformad
harmoni qväller fram, gör han sig aldrig
skyldig till »falska ackorder» i likhet med barnet.
Mozart. Henna förmåga hos gossen bör
sär-skildt uppmärksammas icke blott derföre, att
den, så vidt kändt är, saknar motstycke i
någon annan musikalisk talangs utveckling, utan
emedan den, betraktad i sammanhang med
hans hela intellektuela byggnad, innebär ett
underbart problem. Blotta upprepandet af
musik, som hörts blott en enda gång, till ocli
med om, såsom förhållandet är med Tom,,
densamma återgifves med yttersta noggranhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
