Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i små bitar ocli skickades ut kring landets
alla bygder.
Sålunda var nu hvar i sin stad
tillfreds-stäld eller påstod sig åtminstone vara det, och
mysteriet förblef ett mysterium för hvar och
■en, som icke ville medgifva, att underverk
kunna förrättas af en inspirerad qvinna. Samma
underverk upprepades flera gånger 1850 och
1851, tills slutligen kemisten Colignon gjorde
kunnigt, att menniskoblod, utkramadt ur
blod-iglar och beröfvadt sin fibrinhalt, kan pressas
in i målningar och åter uttränga derifrån i
form af små droppar eller kulor. Detta
visade lian på ett fullt öfvertygande sätt inför
ett stort antal vetenskapsmän och åtskilliga
offentliga myndigheter. I följd af denna
upptäckt blef Rose fängslad och anklagad för
bedrägeri. Rättegången försiggick i
Carpen-tras, distriktets hufvudstad, men juryn
vägrade förklara den anklagade skyldig, emedan
den förmenade sig icke kunna bedöma en så
invecklad och dunkel fråga. Målet hänsköts
derföre till assisdomstolen i Nismes, hvarest
Rose i November 1851 dömdes skyldig till
bedrägeri och brott mot den offentliga och
religiösa moralen. Hon dömdes till sex
månaders fängelse och 500 francs i böter till
rättegångskostnadernes betäckande.
S v a m
Xiet var en tid, då svampdjuren ansågos höra
till växtriket eller till ett särskildt
gränsområde emellan djuren och växterna. Man
kan knapt undra öfver den tron, ty de se
nästan ut som ett slags växter. De lefva
fastade på en viss plats och sakna nästan alla
de synbara tecken, vi äro vana att finna hos
djurlifvet. Men sorgfälligare undersökningar
rörande denna djurgrupp lemnade forskaren
allt jemt en rik skörd af sällsamma rön. Först
och främst gjordes den upptäckten, att
svampdjuren i alla deras väsentligaste lifsyttringar
förhöllo sig som verkliga djur och alls icke
som växter. Dernäst studerades deras
utvecklingshistoria samt lade i dagen omständigheter,
hvilka fullkomligt bevisade, att de tillhörde
djurverlden. Efter hand giordes allt flera
iakttagelser, hvilka bekräftade den förut stadgade
åsigten om svampdjurens plats i det zoologiska
systemet, der de intaga ett af de lägsta
trappstegen, ehuru de på samma gång utgöra en
för sig skarpt afsöndrad grupp.
För att rätt förstå allt det underbara, som
gömmer sig inom svampdjurslifvets till det
yttre högst oansenliga hölje, skola vi först
efterse livad det är för slags ting, som vi i
dagligt tal kalla för tvättsvamp. En sådan
tvättsvamp är ett ytterst fint, elastiskt nätverk
af tätt hoptrasslade hornartade trådar. En
spindelväf är ett under genom sin finhet och
styrka och den täta sammangyttring af fina
trådar, som utgör silkesmaskens hylsa, är knapt
p d j u r.
mindre beundransvärd, men tvättsvampen kan
anses såsom en sammanfattning af dem båda.
Den är för öfrigt endast ett skelett, som blir
qvar, när man, genom att liårdt krama, knåda
eller pressa den ur liafvet nyss upptagna
svampen, befriar honom från de djurmassor, hvilka
betäcka hela nätverket samt format och
upp-bygt detsamma. Ty svampdjuren bygga upp
»svampen» ungefär som koralldjuren bygga
korallerna eller som sniglar och musslor bygga
sina kalkskal. Vi veta väl icke huru det
tillgår, men vi veta, att för de flesta
svampdjuren är denna byggnad lika nödvändig som
benstommen är för menniskokroppen.
Innan vi fortsätta vår upptäcktsresa efter
svamplifvets små under, måste vi ihågkomma,
att svampdjur finnas af flera slag med
byggnader af helt olika utseende och till och med
utan sådana byggnader. Dessa senare arter hafva
i det hela samma utvärtes skick som de
husbyggande svampdjuren, om man bortser från
sjelfva huset och ej granskar djuren nogare;
de likna en slemmig massa, en lefvande
ägg-hvita — protoplasma — utan alla spår till
fastare delar.
Hos de nätverk af hornartade trådar, hvilka
begagnas som bad- och tvättsvampar,
förekomma understundom i de fina hornfibrerna
små hårda kroppar, s. k. spicula, merändels
af kisel och i olika skapnader. Hos en
särskild grupp af svampdjuren är skelettbyggnaden
helt och hållet bildad af kisel, och bland dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
