Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om jemt med livarandra, livilket då endast
betyder, att deras handelsvigter äro lika stora
eller att begge väga lika mycket som en liter
destilleradt vatten vid + 4" C. Men tvänne
olika ämnens vigt i vetenskaplig mening d.
v. s. den dragning, som jorden utöfvar på
livartdera, kan icke bedömas efter .effekten af
dragningen, då denna effekt’ motverkas af
något mellanliggande främmande ämne. Vid
vanlig vägning är luften det ämne, som Lindrar
dragningen ocb som af livartdera af de ämnen,
som motväga livarandra, måste undanträngas,
innan effekten af dragningen kan . visa sig.
Då nu ämnena äro olika stora, undantränga
de äfven olika mycket luft. Det större
ämnet, som nödgas undantränga mera luft än det
andra för att kunna efterkomma dragningen
nedåt, liindras derföre mera ocli drages
långsammare: dess vågskål står således högre.
För att få jemnvigt måste man öka dess massa.
A 1 k
A lkemien var ett af våra förfäders lärda
yrken, ett slags vilsegången förelöpare till
vår tids kemiska vetenskap. I sjelfva verket
endast en vidunderlig blandning af metallurgi
och filosofi i dessas mest ovetenskapliga
former, hade den förelagt sina idkare det stora
målet att till ursprunglig renhet återställa
naturens fyra förmodade urting elä, vatten luft
och jord, ocli sedan deraf sammansätta ett
trollmedel, »de vises sten», hvarmed oädla
metaller skulle förvandlas till renaste guld
samt sjuka menniskor göras kroppsligt friska,
ålderstigna pånyttfödas samt döda väckas till
lif igen.
Uråldriga äro alkemiens anor. Dess vagga
förmodas hafva stått i det gamla
trollkonstlandet Egypten, och visst är att spåren af ett
sådant ursprung röja sig i sjelfva namnet
alkemi, som är bildadt af al och kemeia: det
förra ordet är arabiska språkets bestämda
artikel, det renare är grekernas benämning på
Egypten. Under romerska kejsartiden tyckas
alkemisterna hafva bedrifvit så uppenbart ofog
med sina hemliga konster, att kejsaretf
Dio-kletianus (år 296) nödgades påbjuda
uppbrännandet af alla egyptiska skrifter rörande guld-
Ett kilogram dun, som vid vanlig vägning i
luften jemt motväger ett kilogram bly, väger
derföre, till följd af sin större massa, mera
än blyet, om vägningen utföres i lufttomt rum.
Den största af alla de vigter, med hvilka
vi kunna få något att göra, är jordens vigt,
hvars dragning på alla vid hennes yta
befintliga föremål, verkar bestämmande på deras
vigt. Jordklotets vigt uppgår sannolikt till
mera än 6 tusen trillioner ton. Den minsta
af de vigter, vi antagligen någonsin kunna
komma i tillfälle att bedöma, är vigten af en
vätgasmolekyl. Det har beräknats, att om en
milligram kunde delas i 144 trillioner delar,
så skulle en sådan del motsvara
vätgasmole-kylens vigt. Det är mycket för litet för att
vi skulle kunna göra oss ens den minsta
föreställning om livad en sådan vigtdel i
verkligheten har att betyda.
e m i.
måkeriet. Nitiska och ansedda alkemister
funnos i synnerhet talrikt bland araberne
under ^den tidigare medeltiden, hvilken i
allmänhet var en rigtig blomstringstid för nästan
alla menskliga förvillelser. Bland andra
dråpliga storverk, som araberne trodde sig kunna
åstadkomma med alkemiens biträde, var äfven
konsten att af vissa örter och växter skapa
lefvande menniskor. Och äodock måste det
erkännas, att alkemien då för tiden var fullt
ärlig i sin galenskap, så till vida att dess
idkare, efter alla tecken att döma, voro
innerligt öfvertygade om möjligheten att göra hvad
de åstundade. Nästan alla medeltidens
lärdaste män sysslade med sökandet efter de
vises obegripliga sten, och allehanda lönlösa
kemiska och metallurgiska operationer och
försök anstäldes, genom hvilka de trodde sig
skola komma till målet. Flera alkemister
författade många och långa lärda afhandlingar i
ämnet, hvilka endast visa huru litet de
för-stodo naturens hemligheter, som skulle
af-slöjas; dunkla bilder och haltlösa liknelser,
som tyckas enkom tillkomna för att dölja
bristen på kunskaper, öfverflöda rikligt i dessa
skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
