Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan göra urladdningen från en
in-duktionsrulle mycket mera våldsam än eljest,
om man förbinder den primära rullen med en
kondensator, bestående af en packe isolerade
stanniolblad (fig. 3). I de moderna
elektri-citetsmaskiner, som nyttjas för medicinska
ändamål, är en sådan kondensator ofta
placerad i bottnen af den låda, som inrymmer
maskinen (B fig. 2).
Fig. 3 visar det sätt, hvarpå
stanniolbla-den äro lagda ofvanpå hvarandra med
mellanlägg af paraffineradt papper eller annat
ickeledande material. Siffrorna 1, 2, 3 etc.
an-gifva huru bladen åro förenade: de med udda
tal betecknade på ena sidan och de med jemna
tal på den andra. Huru kondensatorn står i
förening med rullen genom
stöttorna u1 och u2, är lätt
att se genom jemförelse med
fig. 2.
Sedan induktionsrullen
sålunda i korthet beskrifvits,
vilja vi påpeka några af de
förrättningar, som med dess
tillhjelp kunna utföras. För
tändning af gasbränn are i stora
byggnader begagnas ofta
in-duktionsrullar. Induktions-elektricitetens stötvis skeende
urladdning visar sig, om man
förenar en induktionsrulles ena
poltråd med ett på ett bord
liggande stanniolblad, samt
derefter på stanniolen lägger
ett skrifpapper och sätter den
andra poltrådens ände mot papperet: gnistan,
som slår öfver, borrar dervid ett hål tvärs
igenom papperet. På detta sätt kan man med
en passande penna, som t. ex. kan bestå af
ett metallstift, beklädt med ebenholtz, utföra
ritningar eller skrifningar. Detta
tillämpnings-sätt har i sjelfva verket utsträckts till en helt
ny metod att hastigt mångfaldiga ritningar
eller handskrifter. Urkunden nyttjas dervid
som schablon och öfversuddas med något slags
bläck, som nedflyter genom de af gnistorna
slagna hålen och sålunda åstadkommer kopian
på ett underliggande papper. Fig. 4 visar
den anordning, som brukas för kopiering med
det af Bellet och D’Arros påfunna elektriska
skrifstiftet. Trådarne från en enda
battericell (med kaliumbikromat) äro förenade med
induktoriets primära rulle B A, under det en
af trådarne från den sekundära rullen leder
till pennans metallstift och den andra tråden
under bordet ledes upp till den metallplåt,
hvarpå papperet ligger. Man behöfver blott
föra pennan hastigt utefter de bokstäfver eller
linier, som skola kopieras, emedan
kontakt-brytaren sörjer för, att genomborrningarne icke
ske i ett oafbrutet sammanhang.
Många andra äro de intressanta
verkningar, som kunna frambringas med ett
induk-torium. Ett stycke fin jerntråd, hållet mellan
elektroderna, blir rödglödgande. Tunna
metall-blad uppbrännas hastigt, om de hållas på samma
sätt. Bomullskrut, eter, fosfor och andra
brän-bara ämnen antändas hastigt, då den elektriska
gnistan passerar derigenom. En Leyden-flaska
kan laddas, om ena
elektroden fästes vid dess knapp och
den andra hålles på något
af-stånd från den yttre
stanniol-beläggningen. De experiment,
man kan anställa för att visa
induktionsströmmars verkan
på olika fasta och flytande
kroppar, äro snart sagdt
oräkneliga och deijemte i
vetenskapligt hänseende i hög grad
vigtiga, men hvad beträffar
effekternas glansfullhet kunna
de emellertid icke mäta sig
med de företeelser, som
framträda, då dylika strömmar
genomgå förtunnade gaser.
Ett enkelt instrument för
sådant ändamål synes
afbil-dadt i fig. 5; det är en aflång glaskula med
en kran fästad så, att den kan sättas i
gemenskap med en luftpump, hvarigenom
luftinnehållet kan utdrifvas ur glaskulan, tills endast
en mycket förtunnad atmosfer återstår. De
två elektroderna införas genom glaskulans
ändar, och så fort som induktoriet försättes i
verksamhet passerar strömmen emellan dem,
men icke såsom en svit af urladdande knallar
utan såsom ett vackert glödande ljussken,
synnerligt och egendomligt glänsande omkring de
begge polerna. Om luften i glaskulan
ytterligare förtunnas och litet kolvätegas (t. ex.
af naphta) införes deruti, finner man att
ljuset undergår en betydlig förändring.
Glaskulans innehåll visar sig nu deladt i flera
lysande bälten, som tyckas stadda i beständig
rotation. En metallisk ledare, som hålles vid
Fig. 7. Gassiot-stjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
