Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty under det europeer och japaneser liafva i
medeltal 250—280 hårstrån på
qvadratcenti-metern, lära Ainu endast liafva 200—210.
Hvad för öfrigt beträffar dessa menniskor, så
berömmas de såsom godartade och väl
begåf-vade, och de påstås till och med vara i
fysiskt och moraliskt afseende föga underlägsna
sina närmaste grannar japaneserne, under
hvil-kas lydnad de i politiskt hänseende befinna
sig.
Detta
förhållande är så mycket
mera besynnerligt,
som den ovanliga
hårigheten borde
tyda på temligen
låg utvecklingsgrad.
Hårbetäckningen
tyckes försvinna i
samma mån som [-kroppsorganisatio-nen-]
{+kroppsorganisatio-
nen+} utvecklas till
högre fullkomning.
Hvarje menskligt
foster är under ett
visst tidigt skede i
moderlifvethårklädt
öfver nästan hela
kroppen, men denna
djurlikhet, som
ytterligare ökas
genom tillvaron af en
liten svans,
utplånas sedermera allt
mera under lifvets
fortgång, och den
allmänna
liårbetäck-ningen blir slutligen
endast ett knapt
synbart fjun. Detta
är åtminstone regeln; men ingen regel saknar
undantag och det finnes och har funnits
enstaka menniskor, så rikligt hårbevuxna, att
nästan de pelsklädda kreaturen skulle kunna
afundas dem. Om Isaaks son Esau säges,
att han var röd och »luden som- ett skinn».
Omkring år 1260 skall, enligt uppgift af
Vincentius de Beauvais, en man med
hund-liufvud och långt hår på ryggen liafva
uppehållit sig vid franska hofvet. På 1660-talet
förevisades i flera länder en qvinna Barbara
Urselin, som vid 22 års ålder hade kroppen
fullständigt betäckt med gult, knollrigt hår;
hon hade långa hårtofsar hängande på näsan
och öronen och ett skägg, som nådde ned
öfver bröstet.
J. Crawfurd, etnolog och engelskt
sändebud i Birma, såg år 1826 i Birmas
hufvud-stad Ava en tretioårig siamesisk man,
Shwe-Maon, korgmakare till yrket, hvars hela
an-sigte, med undantag af läpparne, var betäckt
med silfvergrått, rakt och mjukt hår, omkring
20 centimeter långt på kinderna och öronen
men hälften kortare
på hakan och
näsan. Äfven
kroppen i öfrigt, med
undantag af händer
och fötter, var
be-täckt med tjockt,
tätt, silkeshår, som
på skuldrorna var
12 centimeter långt.
Näsborrar och
öronhålor voro
invändigt ludna.
Shwe-Maon var för öfrigt
icke minst
märkvärdig derföre, att
han blott hade fyra
små framtänder i
hvardera käken och
dertill en ögontand
i undre käken,
hvar-emot kindtänder
alldeles saknades.
Dessa tänder hade
icke framkommit
förr än i tjugonde
lefnadsåret.
Shwe-Maon hade väl
skapade syskon.
Konungen i
Birma hade fått Shwe-Maon, då denne var
fem år gammal, till skänks och den
märkvärdiga personen intresserade honom så, att
han skaffade honom en hustru på äldre dagar
för att få veta om hans missbildning kunde
fortplantas. När kapten Yule år 1855 besökte
hofvet i Ava fann lian en fullvuxen qvinna,
Maphoon, född af Shwe-Maon. Hon var för
öfrigt ingalunda oäfven till sätt och utseende,
men hon var luden i hela ansigtet och hade
blott fyra framtänder i hvardera käken.
Halsen och armarne voro rikt hårbevuxna.
Konungen hade måst köpa åt henne en man,
Sliwe Ma o n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
