Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
br., och en stor fruktan för sammanstötning
rådde om bord. »Vi voro emellertid noga på
vår vakt», heter det i reseskildringen, »och
genom att ställa personer på utkik samt hvarje
timme undersöka vattnets temperatur giorde
vi allt, som på oss berodde, för att undgå
faran». »Challenger» under dess välbekanta
verldsomsegling var flera gånger ute för
äfven-tyr med isberg. Enligt Mosely har hafvet
vid foten af sådana isberg en ovanlig mörk
indigofärg, och färgen i bergens egna remnor
och hålor är azurblå i de djupaste och renaste
skiftningar.
Största delen af ett isberg befinner sig
alltid under vattenytan, och merändels når
ismassan öfver vattnet blott till 60—90 meters
höjd, ehuru isberg träffats, som varit dubbelt
så höga. Ett icke stort isberg, som i Baifins
bay strandat i 55 meter djupt vatten,
uppmättes af Parry och Boss samt uppskattades
till en vigt af 1,292 millioner tons. Den
temperatursänkning, som förorsakas då dylika och
än större isberg smälta i blidare trakter, ger
sig tillkänna på ganska betydligt afstånd.
Då isbergen lösbrytas från de skridjöklar,
som i polartrakterna nedgå till hafvets kuster,
sker brottet nedifrån uppåt, emedan isen, till-
räckligt långt utskjuten från land, såsom
varande lättare än vattnet tryckes uppåt med
en kraft, hvilken slutligen helt och hållet
af-lossar jökeländan. Detta aflöper icke utan
väldig uppståndelse i hafvet. Vattnet
skummar och svallar,’som om det kommit i häftig
kokning och ismassorna, uppdykande ur djupet,
gunga brakande på vågorna under ett buller,
som växer ända till åskans dån.
Isbergens jemnvigtsläge är ofta högst
ostadigt och kan upphäfvas vid minsta rörelse:
genom hafvets vågsqvalp, lösbrytning af små
ismassor och dylikt. Understundom beliöfs
blott ett enda yxhugg för att klyfva ett
isberg så att det i skilda delar ramlar öfver
ända. Till och med blotta ljudrörelsen kan
i vissa gynsamma fall vara tillräcklig att
omstörta ett isberg. Scoresby berättar om en
olyckshändelse, som af sådan anledning timade
vid ett tillfälle på Isafjorden (Island). En
gosse, som jemte sex andra personer befann
sig i en båt, roade sig med att slå båtshaken
mot båtdäckets spända sälskinn med den
på-följd, att ett stort stycke lossnade från det
närmaste af fjordens isberg och drog båten
med sig i djupet.
Mennis
T det anatomiska museet vid Edinburghs
uni-versitet förvaras fyra stycken horn tagna
från lika många qvinnohufvuden. Det ena,
som är 18 centimeter långt, krokigt och tjockt
som ett lillfinger, bär följande inskrift.» Detta
horn blef af kirurgen Arthur Temple
bortskuret från Elizabeth Zows liufvud, der det
satt tre tum ofvanför högra örat, i närvaro
af vittnena Andrew Temple, Thomas Burne,
George Smith, John Smytone och James
Tweedie den 14 Maj 1671. Det hade vuxit
under sju år. Hennes ålder femtio år.»
Det finnes en gammal många gånger
omtryckt berättelse om en qvinna Mary Davis i
Great Sanghall nära Chester, som i sitt
tjugu-åttonde lefnadsår fick en utväxt på hufvudet,
hvilken trettio år senare utbildade sig till ett
par skrofliga horn, liknande gumsliorn. Det
heter i berättelsen, att hornfällning inträffade
kohorn.
tre gånger. Först var det blott ett horn, som
var långt och smalt som ett halmstrå; efter
några års förlopp fäldes detta och ersattes med
ett nytt, som var tjockare. När äfven detta
i sin tid fäldes, uppväxte i stället två liorn,
som egarinnan afbröt vid ett fall baklänges. En
engelsk lord, som fått ett af dem, visade det
för franske konungen såsom en af naturens
största märkvärdigheter. Det andra hornet
var större, »nio tum långt och två i omkrets»,
och ansågs vara det största under, som någon
resenär kunde skryta med att hafva sett här
i verlden. Mrs Davis dog vid 74 års ålder
år 1668.
E. Home omtalar år 1791 två qvinnor med
horn. Den ena var en femtiosexårig qvinna
i Horncastle -i Lincolnshire (England), Mrs
Lonsdale. Hon hade först fått en böld något
ofvanom venstra örat; denna tillväxte små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
