Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pålbyggnader, ehuru ej så storartade som de
gamla. I irländska och skotska sjöar
förekomma konstgjorda öar, »crannoges», bildade
af sten och jord och sammanhållna med
ekpålar, hvilka pålbyggnader ännu för några få
århundraden sedan tjenade’såsom tillflyktsorter
och fästen.
För att få ett slut på historien om sjöstugor,
som skulle blifva för tröttande, om alla hithö-
rande anläggningar uppletades, bedja vi läsaren
kästa en blick på det i afbildning representerade
profvet på sydamerikanska sjöstugu-byar,
tillhöriga vår tid och bebodda af medlemmar af
Maracaiboindianernas stam. Om de än icke
såsom byggnadsverk äro några under af
skönhet eller konstfärdighet, kunna de åtminstone
tjena till stadfästelse på den gamla satsen >
att ingenting nytt finnes under solen.
F o to g r af i e n.
Det är väl bekant, att ett stycke lärft, som
i fuktigt tillstånd hålles utsatt för
solskenet, efterhand ändrar färgen och blir
blekare. Hos nästan alla kroppar kan man på
ett eller annat sätt märka spåren af solljusets
ändrande ingrepp i deras fysiska eller kemiska
beskaffenhet, och flera äro begåfvade med
ytterst fin känslighet för ljuset. Synnerligt
framstående i sådant afseende äro de kemiska
föreningar mellan silfver och klor- eller brom
eller jod, hvilka kallas silfverklorid,
silfver-bromid och silfverjodid. Het är denna
salttriplett, som bildat grundvalarne för den moderna
fotografiens byggnad.
Om man upplöser ett silfvermynt i
salpetersyra, som derefter uppvärmes, så att den
öfverflödiga syran bortdunstar, erhåller man
ett hvitt salt, silfvernitrat, som kan upplösas
i vatten: tillsätter man till denna nya vätska
en lösning af koksalt i vatten, så utfälles derur
en hvit ostlik massa af silfverklorid. Begagnas
i stället for koksaltlösningen en lösning af
bromkalium eller jodkalium, så får man i förra
fallet en livitgul fällning af silfverbromid och
i senare fallet- en gul fällning af silfverjodid.
Silfverkloridens förhållande till ljuset
studerades först af Scheele. Han fann att när
skuggbilden af en persons ansigte föll på en
med silfverklorid betäckt yta, så mörknade
denna på alla ställen, som ej lågo i skuggan;
resultatet blef en hvit silhuett på svart botten
eller ungefär som hade man klipt en silhuett
af hvitt papper och fästat den på en . svart
botten. Scheele lade dessutom märke till att
färgförändringen försiggick ganska hastigt i
blått ljus men så långsamt, att den var
nästan omärklig, i gult och rödt ljus. Het är
derföre som fotograferna endast insläppa gult
eller rödt ljus i de rum, der de vilja arbeta
med sina ljuskänsliga ämnen utan att få dem
förändrade.
Under samma förhållanden som
silfver-kloriden förändras äfven silfverbromid och
silfverjodid, ehuru färgändringen hos dessa är
svagare och svagast hos jodiden. Hos alla
tre ämnena beror mörknandet derpå, att do
sönderdelas så, att klor eller brom eller jod
frigöres, i följd hvaraf de mera mörkfärgade
silfversalter, hvilka kallas silfverklorur,
silfver-bromur och silfverjodur, återstå i.den af ljuset
angripna ytan.
Om vi göra försök med att indränka
papper med det ljuskänsligaste af de tre ämnena,
d. v. s. med silfverklorid, hvilket lätt går för
sig genom att lägga ett papper först i
silfver-nitratlösning och derefter i koksaltlösniug, ocli
om vi så insätta papperet i en camera obscura,
dit ljus insläppes, så skola vi finna, att en
tid af flera timmar åtgår, innan någon synlig
bild af det ljusinskickande föremålet
uppkommer på papperet. Att taga ljusbilder på det
vis^t, vore ett allt för mödosamt och obeqvämt
arbete både för fotografen och det föremål,
som han önskade afbilda. Het är i sjelfva
verket också onödigt att vänta så länge:
fotografen kan borttaga papperet ur kameran,
sedan det varit utstäldt några sekunder, kanske
femton eller så omkring.
Papperet ser alldeles oförändradt ut; intet
spår till bild kan upptäckas. Men ljuset har
ditskrifvit sina osynliga märken. Vi skola
försöka att göra dess teckning synlig.
Yi fukta papperet med en
silfvernitrat-lösning och skölja det strax efteråt i en jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
