Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar, såsom förhållandet var, när spaniorerna
eröfrade landet.
Af indianernes profana konst hafva
jem-förelsevis få prof kommit i dagen, men dessa
tyckas vara mycket mera konstfulländade än
de, som inspirerats af folkets religiösa känslor.
Ett tigerhufvud, funnet vid Mitla, har
beskrif-vits såsom någonting jemförligt med europeiska
konstverk, och ett menniskohufvud från
Yu-catan, ehuru skadadt, säges väl uthärda
jem-förelse, hvad beträffar arbete och modellering,
med den gamla grekiska konstens mästerverk.
Det har sagts, att inskrifterna på Mexicos
indianska minnesmärken icke äro verkligt
hiero-glyfiska utan rena bildskrifter. Ofta nog tyckas
de visserligen föreställa vigtiga händelser, ehuru
dessa för närvarande äro alldeles obegripliga,
men i andra fall kan det icke lida något
tvif-vel, att de använda figurerna äro af
hiero-glyfisk natur. Exempel härpå är en nära
tolf meter lång rad af hieroglyfer, som
anträffats i en byggnad vid Chicliin-Itza. Med
undantag här och der af ett menniskoansigte
i profil föreställa tecknen här ingenting
begripligt, och det är med en suck af yttersta
förtviflan som amerikanska arkeologer betrakta
dessa långa ramsor af bildhuggeri och de
oräkneliga tecknen af liknande slag på bildtaflor,
gudabilder och altaren; de måste erkänna sin
oförmåga att uttyda den historia, som så
uppenbart står skrifven för deras ögon.
Ännu har ingenting blifvit kändt, som
kunnat kasta ett enda svagt skimmer af ljus
öfver betydelsen af dessa tysta minnesskrifter,
och innan den skenbart hopplösa tiden
stundar, är det att befara, att dessa länge
ruinerade byggnaders historia måste förblifva full-
komligt okänd för oss eller åtminstone högst
ofullständigt förstådd — kanske ingalunda ett
af de minsta af verldens många under.
Det förut nämda Uxmal har sedan 1830
varit det Mecca, hvartill de amerikanska
arkeologerna vallfärdats, men det är fortfarande ens
förtrollad stad, hvars gåta ingen kan lösa.
Några af byggnaderna, ännu temligen behållna,
äro verkliga underverk af arkitektur och
yppig kultur, hvilkas uppförande ånyo skulle sätta
de skickligaste byggmästares skarpsinne på de
svåraste prof. I en byggnad, som kallas
Pa-lomal, äro oräkneliga kamrar, hvilkas alla
kar-niser och fönstersyllar, liksom de långa galle-"
riernas balustrader och de balkonger, som
framspringa öfver gården, äro prydda med
basreliefer, kolorerad stuck och skulpterade
mosaiker, utarbetade med ohärmlig rikedom och
mångfald i detaljerna. En del af den svarta
marmor, som användts, måste hafva kommit
åtminstone så långt ifrån som från Kuba och
vitnar tydligt, att ett mägtigt rikes skatter
blifva slösade på Casa del Enano, Palomal,
och Casa de las Monjas, såsom indianerna
benämna de vigtigaste byggnaderna. En
mexi-cansk arkitekt har beräknat, att en byggnad
sådan som Casa de las Monjas måste kosta
öfver fyra millioner dollars och att
utarbetandet af en enda af dess pelare skulle vara en
sträfsam sysselsättning för en flitig bildhuggare
i minst sex månaders tid. Det är i sjelfva
verket svårt nog att öfverdrifva Uxmals
utomordentliga beskaffenhet. Hvilka
byggmästarne-varit, skall emellertid alltid förblifva oafgjordt,.
så länge ingen kan finna nyckeln till de
hieroglyfer, som förvara denna hemlighet.
H j e r n v i 11 o r.
TTos de nervförrättningar, som ligga till grund
för våra föreställningar, kunna af fysiska
eller psykiska orsaker framkallas rubbningar,
som stundom leda till sjukliga förvillelser af
det underligaste slag, hvilka äro så mycket
be-dröfligare, som de merändels trotsa alla
läke-försök och svårligen låta sig påverkas af några
moraliska inflytelser.
Dr Wadd säger: hvarje praktiserande
läkare har tvifvelsutan sett eller hört talas om
personer, som inbillat sig vara af glas. Jag
hade en gång tillfälle att besöka en
lergods-patient. En fet herre sände efter mig för
att få bot för en åkomma, som alls icke var
af någon farlig natur, ehuru den var ganska
plågsam. Baddningar, bandager och plåster
användes efter alla konstens regler, och det
artade sig särdeles väl, men i samma mån,
som den yttre åkomman bättrades,
försämrades-hans inre tillstånd och i stället för att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
