Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patio de la albarca (bassänggården) och Patio
de los leones (lejongården). Ornamenteringen
af takhvalfven, hvalfbågarne och de öfre
väggytorna är utförd i arabesker af stuck och gips,
hvilkas konstfulla slingringar till och med sira
kolonnerna. Araberna voro genom sin
religion förbjudna att nyttja framställningar af
lefvande varelser för ornaméntala ändamål, och
dekorationerna fingo derföre formen af
blommor (hvilka ansågos för döda ting) och
allehanda geometriska ofta mycket nyckfulla och
fantastiska liniespel. Namnet arabesker har
gifvits åt dessa slags ornamenter efter den
folkstam, som hufvudsakligen användt dem.
Arabeskerna formades i gjutformar och
hop-sattes med så ofelbar skicklighet, att vanligen
intet spår af föreningen kan upptäckas. De
färgades i blått, i rödt och i guld, och eifekten
blef öfvermåttan glansfull. Sjelfva
arkitekturen är allt igenom ytterst lätt och prydlig
utan all skenbar hänsyn till konstruktiv
säkerhet och styrka.
Besökaren, som från cisterntorget (Plaza
de los algibes) inträder i slottet Alhambra,
kommer först till Bassänggården eller
Alberca-gården, som har utseendet af sal, gårdsrum
och trädgård på samma gång. Murarne äro
nedtill prydda med yppiga mosaiker och
der-ofvan med de finaste arabesker, hvilka med
hvarje steg tyckas röra sig och ändras; mellan
arabeskerna och längs hvalfbågarne slingra sig
såsom guirlander åtskilliga arabiska inskrifter.
Den aflångä vattenfylda bassängen sträcker sig,
omgifven af myrtnar, från gårdens ena
kortsida till den andra: från den sjubågiga
in-gångskolonnaden till den sjubågiga
utgångs-kolonnad, som leder till »båtsalen» och
der-ifrån till Comares’ torn, hvars tjocka murar
omsluta en enda sal, »ambassadörernes sal».
Båtsalen, hvars namn uppkommit genom
förvrängning af sala de la baraka (välsignelsens
sal) till sala de la barca, är ett
mennisko-arbetets under, ett underbart vägg- och
hvalf-broderi bildadt af blomhängen, blad- och
gren-fortner, som från alla håll slingra sig omkring
hvarandra, pressa sig intill hvarandra och
vecklas tillhopa, så att de på en gång såsom
ett oupplösligt helt framträda för blicken med
en präktfullhet, som öfverraskar, och en
smakfullhet, som förtjusar. Ambassadörernes sal,
hvarest främmande sändebud brukade
mottagas, är upplyst genom nio stora bågfönster,
hvilkas djupa nischer utgöra små sidokamrar.
Takhvalfvet, hvars hjessa reser sig till
betydlig höjd, är sammansatt af stycken af cederträ,
färgade i hvitt, blått och guld, samt
grupperade till cirklar, stjernor och kronor; från
karnisen, som förenar hvalfvet med murarne,
nedhänga facetterade gipsstycken i form af
droppstenar och blomqvastar.
Från ambassadörernas sal finnes ingen
annan utgång än ingången, som således leder
tillbaka genom båtsalen till bassänggården, till
hvars östra sida ansluta sig slottets flesta ännu
qvarvarande kring »Lejongården» grupperade
salar och gemak. Kring denna senare gård
löper en luftig kolonnhall, buren af 124 smärta
hvita marmorkolonner, grupperade i en
sällsam symmetrisk oordning, än enstaka, än två
och tre närmade tillhopa. De graciösa
hvalfbågarne tyckas mindre stödda på än sväfvande
öfver kolonnerna. Från hvardera kortväggens
midt framskjuter en kolonngrupp såsom ett
slags fyrkantigt tempel med nio hvalfbågar,
bärande en liten mångfärgad kupol. Dessa
tempelmurar och portikens yttre mur förefalla
såsom en verklig spetsknyppling i stuck; de
tyckas broderade, utstuckna, genombrutna från
ena ändan till den andra, genomskinliga som
en tyllväfnad, hvars mönster vid hvarje steg
skiftar. Här äro blommor invirkade i
arabesker, här äro stjernor, längre bort sköldar,
schackrutor, mångformiga figurer utfylda med
ornamenter af den utsöktaste finhet. Det hela
slutar upptill med tänder, festoner eller band
som fladdra kring bågarne i form af
stalak-titer, fransar, liängen eller ållon och tyckas
färdiga att röra sig vid minsta vindfläkt.
Långa arabiska inskrifter sväfva kring muren,
på hvalfven, kring pelarkapitälerna och
tem-pelväggarne. I gårdens midt står ett hvitt
marmorbäcken uppburet i höjden af tolf
klumpiga svarta marmorlejon, de enda kända
alstren af fristående arabisk plastik. De äro
visst inga konstverk af bästa slag, ty med
sina fyrkantiga hufvudklotsar och styfva
ben-stöttor kunna de lika väl tagas för
missbildade tigrar som oformliga lejonkroppar. Men
brunnens intryck i det hela är långt ifrån
oangenämt i trots af plastikens otymplighet.
Huru mägtig måste då icke effekten af denna
beryktade lejongård hafva varit förr i tiden,
när kolonngångens inväggar prunkade af
mosaiker, kolonnkapitälerna skimrade af guld,
när taken och hvalfven voro målade i tusen
färger och nischerna fylda med blommor, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
