Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parfymerade vatten framflöto under templen
och i salarne och när lejonhufvudena sprutade
vattenstrålar, som kastades tillbaka i bäckenet,
under det luften allt igenom stod drägtig af
Arabiens skönaste vällukter!
Af de salar, gemak och kabinett, som
om-gifva Lejongården, böra vi särskildt
uppmärksamma »rättvisans sal», ett långt och mycket
smalt rum med tre små alkover, i hvilka
finnas arabiska figurmålningar, nästan de enda
i sitt slag, hvilka äro bekanta. I)e äro gjorda
på läder, som fästats vid murarne. I
mellersta alkoven äro på guldgrund afbildade tio
hvitklädda män, antagligen gran adisk a
konungar; de andras målningar föreställa slott,
damer och riddare samt jagt- och kärleksscener,
hvilkas betydelse nu icke är lätt att angifva.
En praktfull sal, kallad divansalen, hvarest
konungarnes älsklingar gingo att hvila sig vid
musikens ljud, sedan de badat i angränsande
rum, har ur det fornas ruiner blifvit återstäld
och af spanska artister målad, förgyld och
prydd med arabesker. I midten befinner sig
en brunn och väggarne, vid hvilka alkoverna
och musiktribunerna äro förlagda, förete
utseendet af en med guldbroderier sirad
kinesisk väfnad i oräkneliga, lifligt glänsande
färger och med oändliga slingringar och inlägg,
hvilka göra betraktaren hufvudyr.
»Alhambra var», säger Dietrichson, »den
sista och rikaste yttringen af de i Spanien
boende morernas konstsinne», »en lysande
fesaga ur »tusen och en natt» — vacker och
kortvarig som den».
S pe ktr
TAet är väl bekant att s. k. ofärgadt ljus i
sjelfva verket utgör en blandning af en hel
mängd olika färgade ljusslag. När ljus
genomgår flera föremål med olika täthet, ändrar det
alltid rigtning i hvarje öfvergångsyta; det
»bry-tes» som man säger. Men de särskilda
ljusslag, hvaraf det ofärgade ljuset består, brytas
dervid icke lika starkt. Om sådant ljus från
luften inkommer i det tätare ämne, som
kallas glas, så brytas de olika ljusslagen så, att
de gå olika vägar genom glaset; men då de
sedan utgå från en med infallsytan parallel
yta, hvilket alltid är fallet när ljus genomgår
en fönsterruta eller en annan jemntjock
glas-skifva, så brytas de ånyo, ehuru nu så, att
de inuti glaset spridda färgerna falla tillhopa,
hvarföre ljuset utkommer lika ofärgadt som
det ingick. Begagnas deremot i stället för
den jemntjocka plana glasskifvan ett
trekantigt glasstycke, ett s. k. prisma, så brytas
färgerna äfven vid utgången ur glaset så att
de spridas, och på detta sätt uppkomma alla
de vackra färgskiftningar, som vi så ofta
iakttaga, då ljus genomgår glasbitar med sneda
ytor. Om vi i. ett mörkt rum insläppa litet
ljus genom ett litet hål (se fig. 1, hvarest S
utmärker det ingående ljuset) så går ljuset
rätt fram, tills det träffar golfvet i K (se fig.).
Men om vi hålla en glasprisma med spetsen
os ko p i.
nedåt framför öppningen och sålunda tvinga
ljuset att genomgå glaset, så böjes ljuset i
stället uppåt, så att det träffar väggen vid H.
Här äro färgerna spridda, så att ett långt i
alla regnbågens färger skiftande band visar
sig på väggen: det är ett spektrum.
Yi antaga att det ljus, som genomgått
prismat och deruti sönderbrutits, kommit från
en lamplåga. Om vi granska spektret, skola
vi finna att det består af idel lysande färger
utan mellanliggande mörka delar. Färgerna
ligga ordnade så, att längst ned befinna sig de
minst brytbara ljusstrålarne, d. v. s. den röda
färgen, och derofvan i ordning hvar och en
af de andra färgerna ända upp till den
violetta, som ligger öfverst. De olika
färgskiftningar ne äro i sjelfva verket oräkneliga, men
man brukar sammanfatta dem i sju grupper:,
rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo, violett.
Om vi i stället för lamplågan begagna det
ljus, som utstrålar från ett hvitglödgadt
jern-stycke, så få vi ett alldeles likadant spektrum.
Taga vi deremot ett jernstycke, som
upphettats så att det nätt och jemt börjat glöda
eller är rödglödgande, så få vi endast
spektrets nedersta eller röda del, men spektret
utbreder sig sedan i samma mån som
glöd-ningstemperaturen stiger, så att det, dåjernet
blir hvitglödgande, hinner upp till den vio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
