Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delar af hennes ljusförråd, så är spektroskopien
villig att till en del gifva ett svar äfven på
den frågan. De förmenas vara: vätgas,
natriumgas, calciumgas’, magnesiumgas, jerngas,
nickelgas och gaser af en stor’mängd andra
bekanta metaller förutom ämnen, om hvilka
vi icke ega någon kännedom.
De iakttagelser, hvarpå detta antagande
grundar sig, kunna korteligen sammanfattas
så, att l:o gaser, livarigenom ljusvågor
passera, från ljuset bortplocka hvar för sig de
färgslag, som gaserna i glödande tillstånd
utstråla, hvaraf följer, att om temperaturen hos
en gas är så låg, att det ljus, han utstrålar,
är svagare än det, som han bortplockar, en
motsvarande förmörkning måste inträffa på de
ställen i ljusets spektrum, der de färgslag
befinna sig, som af gasen utstrålas, samt att
2:o de fraunhoferska linierna i solens
spektrum just motsvaras af de ljusslag, som ofvan
uppräknade m. fl. gaser i glödande tillstånd
utstråla.
Hvarje glödande gas gifver ett spektrum
med omvexlande ljusa och mörka delar, hvilka
äro anordnade på vissa bestämda d. v. s.
alltid lika återkommande och för hvarje olika
gas utmärkande sätt. Oftast utgöras sådana
spektra af endast spridda, lysande färglinier
eller färgband (diskontinuerliga spektra), som
för några ämnen äro helt få; de tunga mer
tallernas spektra utmärka sig deremot genom
ett stort antal fina färglinier, så att t. ex.
jernet visar mer än 450 linier. Ljuset i dessa
spektra är jemförelsevis svagt. Deremot är
spektroskopets känslighet ytterst skarp för vissa
gaser. Om en tremilliondel af ett milligram
koksalt, ett stoftgrand så litet att det är
omärkligt för blotta ögat, inkommer i en sotfattig
spritlåga, röjes närvaron af den natriumgas,
som frigöres vid saltets sönderdelning af
hettan, genom den för glödande natriumgas
utmärkande gula ljuslinie (fig. 4 n:o 3), som
spektroskopet visar. Begagnar man i stället
för spritlågan en vanlig ljuslåga, ser man den
gula natriumlinien framlysa glänsande från det
fullständiga spektrets eljest oafbrutna
färg-grund. Strör man litet pottaska i en
spritlåga, så frigöres kaliumgas och spektroskopet
visar de för detta ämne utmärkande glänsande
linierna (fig. 4 n:o 2). Förekomma i en
ljuskälla flera glödande gaser sammanblandade,
kan man medelst spektroskopet urskilja
be-ståndsdelarne på de livar och en tillhöriga
färglinierna. Om ett litet stycke zink förgasas
mellan polerna i en elektrisk lampa, visar
spektroskopet en mängd vackra färgstrimmor,
sär-skildt en röd och några blåa. Om man nu
tillägger ett litet stycke koppar och dito
silf-ver, så uppträda jemte zinklinierna två skilda
grupper af gröna linier, utmärkande för dessa
metaller. Vid sådana försök visar sig alltid
tillika den gula natriumlinien, utvisande huru
luften öfverallt är bemängd med små partiklar
af koksalt. Och som dessutom äfven glödande
delar af atmosferisk luft ingå i det elektriska
ljuset, hvarjemte metallgaser utgå från de
elek-tiska polerna, så visar denna ljuskälla alltid
en blandning af flera spektra.
Nästan alla bekanta grundämnen i gasform
äro medelst spektroskopet undersökta, så att
man vet hvilka ljuslinier de framte. För att
icke misstaga sig på sådana spektralliniers
läge d. v. s. den plats i ett fullständigt
spektrum, som af dem motsvaras, hvilket är af
vigt då det gäller att upptäcka närvaron af
något visst ämne i ljuskällan, brukar man
förse spektroskopet med en graderad skala.
Om nu vid undersökning af någon kropps
spektrum, nya förut obekanta linier
varseblif-vas, kan man förmoda närvaron i kroppen af
något nytt kemiskt grundämne. Metallerna
rubidium, cæsium, tallium, indium, gallium,
norwegium m. fl. äro på detta sätt upptäckta.
Det egendomliga förhållandet, att glödande
gaser utstråla endast vissa bestämda ljusslag,
brukar man förklara genom det jemförelsevis
oinskränkta utrymme, som i gaserna finnes för
molekylernas fria rörelser. Man anser, att
molekylerna kunna i följd af det stora
svängrummet fullt obehindradt utföra de rörelser,
som känneteckna deras natur, och att dessa
molekylära rörelser frambringa motsvarande
ljusrörelser. Med denna förklaring
öfverens-stämmer fullkomligt det hos vissa- gaser
iakttagna förhållandet, att de i ytterst förtunnadt
tillstånd gifva ett annat och enklare spektrum,
än då de mer och mindre förtätats. Om man
t. ex. medelst elektriska urladdningar i ett
slutet glasrör gör deruti befintlig, mycket
förtunnad vätgas lysande, så får man ett
spektrum, som består af en enda grön linie;
förtätas gasen något, så får man ett spektrum
af tre lysande linier (fig. 4 n:o 5), och om
förtätningen fortsättes breda de tre linierna
ut sig till temligen breda färgband, ett
röd-gult, ett grönt och ett blått (fig. 4 n:o 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
