Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna tillslöts så konstmessigt, att de
sedermera öfverallt inträngda likröfvarne måste
sönderslå granitkolossen, emedan de icke kunde
öppna locket. Nästan alla dessa katakomber
äro nu beröfvade sina bästa skatter: mumierna
hafva bortflyttats till museerna eller gjorts till
föremål för undersökningar iör upptäckandet
af den egyptiska balsameringskonstens
hemligheter.
Hvad beträffar de romerska katakomberna,
så finnas hos några gamla klassiska författare
häntydningar på tillvaron af underjordiska
grottor, hvilka synas varit bebodda redan i den
aflägsnaste forntid, medan andra författare hålla
före, att dessa vidsträckta irrgångar
ursprungligen varit sten- eller puzzolanbrott eller
sandgropar. Det sannolikaste torde dock vara,
att grafrummen äro enkom utgräfda för liks
herbergerande och att de till en del eller helt
och hållet äro ett verk af de i Rom bosatte
kristne bekännarne i kristendomens första
århundraden. De utgrena sig nästan åt alla
håll utanföre Roms murar till en sammanlagd
längd, som enligt beräkning uppgår till
om-1,100 kilometer; under sjelfva staden sträcka
de sig icke. De olika gångarne löpa i flera
våningar öfver hvarandra, men i allmänhet
icke närmare än 6 ä 9 meter under jordytan,
och korsa hvarandra dessutom allt som oftast.
Utan vägvisare skulle det icke vara möjligt
för någon besökare att hitta ut igen ur denna
mörka och intrasslade labyrint, och mer än
en oförsigtig främling har troligen med lifvet
fått plikta för sitt begär att gästa dessa
dödens boningar.
Gångarne äro icke bredare än att två
personer blott med möda kunna gå förbi
hvarandra; höjden understiger sällan en manslängd.
I väggarne finnas från golf till tak
fördjupningar för liken i form af liggande nischer,
hvilka här och der afbrytas af en tvärgång
till någon sidokammare, hvars väggar
likaledes hafva sådana nischer; dock förekomma
stundom äfven prydligare, lodrätt i klippan
nedgående fördjupningar med deröfver i
väggarne uthuggna, större nischer, somligstädes
liknande kyrkhvalf. De mindre nischerna
täckas genom stenhällar, märkta med korta
inskrifter och namn samt merändels några
enklare symboliska bilder. Mellanrummen mel-
lan nischerna äro här och der prydda med
frescomålningar. Ända till början af femte
århundradet nyttjades dessa underjordiska
be-grafningsplatser, som för öfrigt också fingo
tjena till gudstjenstliga församlingsplatser för
de kristna. Såväl påfvar som helgon hafva
här fått sina hvilorum bland andra menniskor
af vanligare slag, hvilkas antal måste räknas
i millioner.
Katakomberna under södra delen af Paris
äro, såsom redan blifvit nämdt, gamla
stenbrott. Ar 1784 gjorde de sig påminta
der-igenom, att flera öfverliggande gator började
sätta sig, så att åtgärder Inåste vidtagas för
att med pelare och underlag stödja den mark,
som hotade ramla. Först år 1786 började de
att förvandlas till benhus, i det benen
dit-fördes från flera kyrkogårdar och
begrafnings-platser, hvilka ej längre fingo finnas till
såsom sådana. Under revolutionen och
skräckväldet fingo dessa underjordiska gömslen äfven
mottaga en ofantlig mängd lik, hvilka kastades
huller om buller med de ben och knotor, som
fortfarande från alla håll samlades härnere.
Slutligen började man ordna de hopade
förråden och gifva dem ett mindre afskräckande
utseende, hvarjemte nya stödpelare anbragtes,
lufthål’ upptogos och aflopp för vattnen
bereddes. Galleriernas väggar äro nu beklädda
med de döda menniskobenen, sorgfälligt ordnade
och omvexlande med rader af skallar; flera
kapell, uppförda af samma bedröfliga
byggnadsämne, förekomma äfven samt .bära olika
inskrifter. Sjelfva ordningen förefaller här
gräslig; går man ditned, så träffar man t. ex.
först en hög mur af lårben med storändarne
utåtvända, derefter en annan mur af skallar
med bakdelarne utåt, så armben på samma
sätt rangerade och derefter en ny mur af
skallar med framåtvända käftar o. s. v.
Likasom i Paris voro äfven katakomberna
i Neapel och Syrakusa samt Palermo
ursprungligen stenbrott. I Grekland, Mindre Asien,
Syrien, Persien m. fl. trakter träffas på samma
sätt underjordiska urhålkningar. Anläggningar
af detta slag äro i sjelfva verket så vidt
utbredda, att de synas utförda öfver allt, hvarest
grunden varit tjenlig för ändamålet och
men-niskorna haft tillgång på verktyg, dugliga att
gräfva och hugga med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
