Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De s. k. protuberanserna eller stora
utskotten från solskifvans kant, hvilka förut
•endast blefvo synliga vid solförmörkelser, kunna
nu med spektro-teleskopet studeras när som
helst vid • fullt dagsljus. Dessa röda lågor
(fig. 3) i solens omkrets äro i sjelfva verket
ofantliga massor
af glödande
vät-gas, bemängda
tillfälligtvis med
några andra gaser
(natrium,
magnesium m. fl.) och
nästan ständigt
med en på vår
jordyta obekant
kropp, som fått
namnet »helium»;
•deras yttre
former vexla ytterst
hastigt. Deras
otroligt snabba
Törelser,
beräknade efter
mätningar af
vätga-sens F-linies (se
flg. 2) flyttning i
spektret, uppgå i
vanliga fall till
50—60 kilometer
i sekunden,
någon gång ända
till bortåt 200
kilometer! De
häftigaste
orkanerna i vår
jord-atmosfer, hvilka
framgå högst 45
meter i sekunden,
äro i jemförelse
härmed som en
helt mild fläkt.
De två följande
af-bildningarne (fig.
4 och 5) kunna
måhända gifva ett begrepp om
formforändrin-garnes storartade omfång: den väldiga eldstoden
i fig. 4 är omkring 70,000 kilometer hög.
An-märkningsvärdt är dock, att protuberanser af
dylik form endast visa sig inom de soltrakter,
der solfläckar förekomma. De öfriga stora
protuberanserna förete yttre likhet med moln och
häntyda icke på några slags häftiga utbrott.
»Kromosferens» nedre lager tyckes
sammansatt af de kroppar, som genom sin
absorption åstadkomma de fraunhoferska linierna;
i fläckarnes spektra äro vissa lin ier, såsom
natrium, magnesium, jern, bredare och
mörkare, hvarigenom antydes att dessa kroppar i
fläckarnes
gran-skap finnas
närvarande i större
mängd än
annorstädes.
Om
beskaffenheten af solens
corona, denna
underbara lysande
gloria (fig. 6), som
endast visar sig
vid
solförmörkelserna och som
setts sträcka sin
klarhet till en
höjd af 190
millioner mil ofvan
solytan, äro
me-ningarne mycket
delade. Det
sannolikaste antagandet är, att
coronan utgör en
utbredning af
kromosferens högsta
regioner. Man
har nyligen
lyckats framställa
fotografiska
af-bildningar af
coronan vid fullt
dagsljus, och detta
vigtiga
hjelpme-del skall
tvifvels-utan gifva
studierna öfver
coronan en ny
rigt-ning. Redan nu
finnas
formenan-den, som gå ut derpå, att coronan skulle
vara föranledd af ett oafbrutet regn af tallösa
millioner glödande meteorer, från alla håll
nedstörta på solens massa.
Om vi från solen vända vår
uppmärksamhet till öfriga himmelskroppar, så erbjuda
månen och planeterna föga intresse,
allden-stund de endast lysa med lånadt ljus. Man
Fig. -4. Protuberans iakttagen år 1809.
Fig. B. Samma protuberans en timma senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
