Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flodens konungsliga Victoria. Sådana
natt-blommor hafva stundom en högst förgänglig
tillvaro; flyktiga som elfvorna, offra de sin
doftande prakt for en enda natts vällust. Den
mest poetiska af dessa är nattens drottning
(Cereus grandiflorus), hvars silfverskimrande
krona vid midnatten strålar i sin fullaste glans;
hennes sköna lif började vid solnedgången och
redan följande morgon är blomningen förbi och
all doft försvunnen. Bland dagblommorna
finnas många, som redan före middagen tillsluta
sina kalkar för den stigande solens stegrade
värme: de vackra fläckliljorna (ligridia
pa-vonia) äro exempel härpå. Andra öppna sig
mycket sent på dagen. Morgonstjernlöken
(Ornithogalum umbellatum) uppvecklar först
vid elfvatiden sina perlhvita blommor, som kl.
6 på aftonen åter tillslutas, och flera
Mesem-bryanthemum-blommor öppna sig först i
solhetaste middagsstunden.
Linné, som först uppmärksammade
växternas »sömn», iakttog likaledes huru temligen
bestämda de tider äro, på hvilkä vissa
blommor öppna och sluta sig. Han bildade
der-före ett s. k. horologiwn florcc, ett blomsterur,
med hvars tillhjelp dagens och nattens
timmar kunde bestämmas. Uret bestod af en
tabell, upptagande namnen på fyrtiosex växter
jemte tiderna, då de vaknade och somnade i
Upsala. Ett så beskaffadt urverk kan
naturligtvis icke i tillförlitlighet täfla med
konstgjorda ankargångsur, och det har dessutom
den olägenheten, att det står alldeles stilla
under hela långa vintern, men det torde
ändock intressera mången att ihågkomma några
af sommarens blomstertimmar. Så t. ex.
öppnar och sluter sig
bockskägg kl. 3—4 f.m. — kl. 12 m.
maskros » 4—6 » — » 8—11 f.m.
vinda » 5—6 » — »8 »
mjölktistel » omkr. 6 » — » omkr. 8 f.m.
laktuk » » 7 » — » 10 f.m.
höstfibla » 6—8 » — » 6—8 e.m.
ringblomma » 9—10 » — » omkr. 5 »
nattglim » 10 e.m. — »––––-
Af det föregående torde framgå, att den
allmänna och yttersta orsaken till växternas
s. k. sömnföreteelser är att söka i ljusets och
värmets skiftande inflytelser. Den stora
känslighet, som i detta hänseende utmärker hela
växtverlden, ligger för öppen dag. Det från
solen utströmmande strålflödet är jemte
tyngdkraften onekligen den vigtigaste af alla de
naturkrafter, som beherska växternas lif. Om
tropiska mimosaträd (Acacia) berättas, att de
nästan ögonblickligen hopfälla sina blad, då
några moln för en kort stund jaga förbi
solen, och de välbekanta ringblommorna
(Galen&-dula pluvialis) hoplägga sina strålblommor, då
liimmelen molnbetäckes, liksom väntade de
regn. Många bladspetsar röra sig under
dagens lopp i bågar af en fjerdedels cirkel. Till
och med trädens qvistar vrida sig stundom
efter solen, och huru styfva än bladen äro,
ställa de för det mesta sin öfveryta mot
ljusets källa; vrides ett vinblad med våld i
motsatt sällning, så återtager det inom ett par
dagar sitt’ rätta förra läge. Lika bevisande
för ljusets magt äro de växter, som, ej
fördraga solljus utan i likhet med flera mossor,
ormbunkar och skogsblommor endast rätt
trif-vas i trädens skuggor. Decandolle visade, att
växter, nedflyttade i en sval och mörk
källare, kunde väckas på qvällarne genom
belysning med lampsken och tvärt om söfvas om
morgnarne genom lampornas släckning. I varma
växtrum lära sådana försök icke lyckas.
Såsom varande tålmodiga varelser kunna
emellertid växterna merändels i någon mån
dresseras och vänjas äfven vid onaturliga
förhållanden. Man har t. ex. funnit, att växter,
som instängts i mörker, visserligen hopfält
sina blad men efter någon tid återtagit sin
dagställning.
Till inflytandet utifrån komma sannolikt
åtskilliga af växternas inre byggnad betingade
förhållanden, hvilka tjena att underlätta
utförandet af sömnrörelserna. Men den
vetenskapliga botaniken har så föga beaktat de
hithörande företeelserna, att dessa ännu alltjemt
höljas af ett temligen hemlighetsfullt dunkel.
Det vissaste, som kan sägas, torde vara, att
någon rol spelas af växtväfnadernas spänstigliet
eller tänjbarhet. Särdeles elastiska äro i
synnerhet växtfibrerna hos blombladen och en del
örtblad vid deras fästpunkter, hvadan dessa
fibrer jemförelsevis lätt krympas af köld och
tänjas af värme. Under värmets inverkan
stegras för öfrigt alltid ämnesomsättningen och
verksamheten hos växtcellerna: safterna
för-dunsta rikligare och tillföras i ymnigare mått,
livar jemte fibrerna blifva mera fylda och
der-före äfven mera elastiskt spända. När
lifs-verksamheten deremot minskas, aftager äfven
spänstigheten hos celler och kärl. Bekant är
också, att vissa sträckningar i följd af ojemn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
