Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vår jord. Alla organiska kroppars
väfna-der utgöra mer och mindre en förening af kol
med väte, syre och qväfve, och i alla dessa
föreningar tyckes det trygga qväfvet, liksom
förhållandet är hos nitroglycerinen, liafva den
uppgiften att isärhålla andra kemiska element,
hvilka genom sina frändskapsförhållanden visa
stor lust att förderfva hvarandra och uppgå i
enklare och beständigare kemiska kroppar,
än som danas under lifskraftens inverkan.
Men lifskraftens eller lifvets ofattliga
hemlighet uträttar sakta och omärkligt hvad endast
en häftig stöt eller skak ning kan åstadkomma
med buller och bång hos sprängämnet. I all
stillhet och tysthet frigöres qväfvet i
utsöndringar, som afgifva ammoniak, medan kol
och väte, kopplade vid syret, småningom
af-skiljas och utdunsta eller bortgå vid
andningen ; och under samma hemlighetsfulla ledning
hopväfvas åter i organismerna samma från den
yttre verlden hemtade enkla ämnen. Vi kunna
lätt ana uppgiftens svårighet. Att den sakta
och omärkligt löses dagligen och stundligen
hos hvarje lefvande varelse är ett af de
sällsammaste undren i undrens verld.
Egyptens
T den historiska tidens börjande
morgongry-ning, det vill säga för vid pass sex tusen
år sedan eller så bortåt, ty man får icke vara
för nogräknad med så lastgamla årtal, tog sig
den egyptiske konungen Menes eller Mena före
att förstöra det förut regerande prestvälde,
som hade sitt säte i Abydos, att reglera
fåran för Nils utflöde i Medelhafvet samt att
på ett mot den nya flodfåran uppdämdt
område anlägga staden »Man-refer» d. v. s. »den
goda hamnen». Staden helgades åt Ptali, den
äldste af Egyptens historiska gudar (hvilken
sönderslog det af urguden Chepera
hopknå-dade verldsägget och genom denna bedrift
skapade verlden), samt fick derföre det heliga
högtidsnamnet Ha-ka-Ptah d. v. s. Ptahs
boning, ’hvaraf grekerne sedermera bildade
namnet Aigyptos eller Egypten. Det hvardagliga
namnet Man-refer ändrades i tidernas
fullbordan till Memfis och anläggningen uppväxte
till en praktfull stad, hvilken länge derefter
förblef det egyptiska rikets hufvudstad och,
enligt uppgift hos Diodoros, höll i omkrets
150 stadier eller omkring 28 kilometer.
Annu för fem sekler sedan funnos af
Memfis storartade ruiner, hvilka af en besökare,
araben Abd-ul-Lathif, omqämnas såsom »en
samling af under», förvirrande förståndet och
omöjliga äfven för den vältaligaste att
be-skrifva. Den, som nu letar efter dessa under,
får göra det förgäfves: Memfis är, såsom
Jeremía profeterade, »öde och uppbrändt». I
en palmtrakt på vestra Nilstranden midt emot
pyramider.
det nuvarande Kairo finner man der
lemnin-gar, som beteckna stället för ett af den
mensk-liga civilisationens äldsta hufvudsäten. Några
större grushögar, Ramses den stores kullslagna
kolossalbild, sparsamma spillror af kolonner
och stenstatyer, murspår efter det stora
Ptah-templet, kärlskärfvor och ett fåtal smärre
minnesmärken äro nu allt, som återstår af den
forna storheten. Mot solnedgången
förlängas-deröfver skuggorna af de fråu en utskjutande
platå af libyska bergkedjan mot himmelen
stigande pyramiderna. De äro Egyptens
graf-portar eller likna fastmera, såsom
Chateau-briand säger, ett segerminne, upprest åt döden
för dess triumfer.
Pyramiderna, de största grafvar, som
någonsin blifvit bygda, stå spridda här och der
på en sträcka af mer än trettio kilometers
längd vester om Nil från Abu Roasch i norr
förbi Grizeh och Sakkarah till Dakschur
Mata-nyeh och Meidum i söder. Af dem hafva
alla ända ner till Dakschur tillhört det forna
Memfis’ stora grafgård, ehuru de ej varit
dennas enda griftrum. Liksom faraonerna
hvi-lade under de stora spetsiga pyramiderna, så
lågo deras förnämsta undersåtar och simplare
dödlige i allmänhet rundt omkring dem i
grafvar urholkade i klippan och stundom
till-bygda med stenblock öfver jorden i form af
smärre stympade pyramider.
De gamle egyptierne, hvilka lefde och
dogo i tron på själens odödlighet, lade synnerlig
vigt på, att den stofthydda, själen här i lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
