Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga endast gudar eller åtminstone gudars
representanter begrafna. De heliga
Apis-oxarne, guden Osiris’ synliga ställföreträdare,
tillhörde Egyptens gamla långhorniga nötras,
ehuru de voro utmärkta genom vissa fläckar
och andra tecken. Flera än en sådan
gudomlig oxe fingo icke på samma gång finnas;
oxen vårdades i Ptahs tempel i Memfis, der
han betjenades af qvinnor och hade ett harem
af unga qvigor till sitt förfogande samt
dyrkades såsom gud. Konung och folk lade sig
tillbedjande ned inför oxen. När han dog,
drogo presterna försorg om att en ny erhölls
och den döde begrofs med stor högtidlighet.
I Sakkarah jordades de första Apis-oxarne
men sedermera fingo de i närheten ett
sär-skildt graftempel »Serapeum» med präktiga
grafrum inhuggna i klipporna.
Hos alla, som besökt pyramiderna, har
det i närheten af Cheops-pyramiden befintliga
kolossala sfinx-hufvudet väckt icke liten
undran. Endast hufvudet, halsen och en liten
del af en lejonrygg uppsticka ur den djupa
sanden; det hela är ett vid klippgrunden
fast-hängande naturligt klippblock, som tillhuggits
i form af Sfinx eller som lejon med
mennisko-hufvud. Framtassarne äro dock konstgjorda
d. v. s. bildade af ofantliga lösa stenblock,
som inpassats på sitt ställe. Ansigtet, nio
meter långt och bredt i samma förhållande,
är delvis förstördt, mest derföre att det så
ofta begagnats såsom skott-tafla för
mamluker-nas kulor. Sfinxformen är en sinnebild för
den uppgående solens gud, Har-em-cha eller
Harmachis, livilken i skepnad af lejon med
menniskohufvud brukade nedgöra sina fiender,
mörkret och allt det onda här i verlden.
Den här ifrågavarande kolossala sfinxbilden
är äldre än cheopspyramiden och fans före
denna på sin plats.
Ögonfot
T?ör något mer än ett par tiotal är sedan
kommo vissa underliga rykten från
Amerika. Det påstods, att åtskilliga läkare
upptäckt små bilder i ögonen på aflidna personer
och att dessa bilder voro afbildningar af
föremål, som före döclen varit senast betraktade.
Det uppgafs till och med att man genom
undersökning af en mördad persons ögon lyckats
upptäcka dennes mördare. En d:r Sandford
sade sig hafva i ögat på en Beardsley, som
mördats i AuburD, sett bilden af en man,
klädd i ljus öfverrock, och bredvid mannen
en rund sten sväfvande i luften. Det hette
äfven, att en d:r Pollock i Chicago redan före
år 1860 anstält en mängd försök i ändamål
att pröfva rigtigheten af de gjorda uppgifterna,
samt att han dervid kommit till underbara
resultat. Alla dessa rykten synas emellertid
icke hafva lemnat annan behållning än några
spridda uppsatser i medicinska tidskrifter och
en för beställsamma nyhetsläsares sinnen
sväfvande dunkel föreställning derom, att det
sista föremål en döende betraktar på något
hemlighetsfullt sätt fastpräglar sin bild i den
dödes ögon.
Ett nytt intresse har frågan om ögonfoto-
grafier.
grafierna erhållit genom Bolls och Kühnes på
senaste tiden gjorda upptäckter rörande
näthinnans färgämnen. Näthinnan är som bekant
en ofantligt fin utbredning af synnerven öfver
väggen i ögonklotets inre rum, och bilderna
af yttre föremål afteckna sig på denna hinna
i följd af ljusstrålarnes gång genom ögats
kristallins alldeles som bilderna genom
objektivet i en fotografisk kamera inkastas på
dennes bildplåt.
Fr. Boll iakttog år 1877, att näthinnans
bottenlager visar en purpurröd färg, och han
höll före, att denna färg hos näthinnan under
lifvet oupphörligt förstöres genom det ljus,
som träffar ögat, att den återställes i mörker
och att den, efter döden, blott bibehåller sig
några få ögonblick. D:r W. Kühne
upprepade flera af Bolls experiment-’ och fann, att
näthinnans purpurfärg, eller synpurpurn, som
den kallades, kunde fortfara någon tid efter
döden och att den då förstördes endast genom
inverkan af ljus. Detta ledde till en mängd
underbara försök i ögonfotografi. Åtskilliga
djur dödades i mörkt rum, sedan de fått
vistas der någon tid förut, livarefter ögonen
ut-togos och i mörkt rum utsattes för solljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
