Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand livilar mot en vägg, så stor hon orörlig,
likasom vore hon fastnaglad vid väggen. Detta
förhållande, som befor på kataleptisk
muskel-styfhet i armen, har egentligen dock intet
gemensamt med hypnotism, emedan likadan
styfhet kan framkallas hos nästan alla
hysteriska personer, äfven icke hypnotiserade.
De företeelser, som här behandlats, äro
alla omedvetna och skilda från lifvets öfriga
skeden genom den djupaste glömska. Ingen,
som varit hypnotiserad, minnes i sitt normala
tillstånd något som helst af sitt lifsin nehåll
under det hysteriska ^infallet. Deremot kunna
personer, som hypnotiseras flera gånger, i ett
senare sömntillstånd erinra sig hvad de
upp-lefvat i ett föregående.
Klerikal magi.
T\en i vår religions sköte ännu fortlefvande
tron på en personlig ond magt, som
ständigt fikar efter att tillskynda menniskan så
mycken skada som möjligt, var i synnerhet i
den senare medeltiden så allmänt utbredd och
dertill så djupt rotad, att den nästan inom
hela-den katolska verlden förryckte själslifvet och
gaf sin prägel åt mängdens görande och
låtande.
Vi veta alla, att i paradiset de första
men-niskorna gjorde sig skyldiga till en förbrytelse,
hvilken ledde till den förfärligaste påföljd, ity
att Herren vredgades så, att han förbannade
jorden. Menniskans natur blef genom
syndafallet i grunden förderfvad och prisgifven åt
striden med djefvulen, mot hvars ständiga
anfall hon af egen kraft ingenting kunde uträtta.
Själens alla ädla anlag dukade under och
synderna hopades på den förbannade jorden i
sådan grad, att Adams efterkommande endast
lefde för att dö och bestraffas med evig
osalighet. Då förbarmade sig Gud och sände sin
son för att försona verlden. En hvar, som
ville tro på försoningen, kunde i den växande
kristna kyrlcan finna den sköldborg, som så
väl behöfdes i kampen mot den onde och
demonerna.
Ty dessa illvilliga magter regerade i trots
af kristendomen lika otygladt som tillförene,
och med så snabba fötter ströfvade de
omkring här i verlden, att de voro så godt som
allestädes närvarande. Öfverallt tillstälde de
olyckor, jemmer, nöd, elände, oordningar,
sede-förderf samt sjukdomar; de genomträngde luft
och vatten och uppfylde berg, skogar, hagar,
åkrar, ängar och fält. Till och med sådana
oförutsedda och dagligen inträffande ofall, som
då* någon fick ett öga eller annan kroppsdel
skadad eller förstörd, då någon brände sig
eller uppbrändes, föll i sjön eller drunknade,
snafvade och vrickade foten eller föll och bröt
benet etc., voro enligt sjelfve reformatorn
Luthers åsigt idel djefvulskott och slag, livilka
satan af skadeglädje tillfogade menniskorna.
Framför allt var djefvulen den herre, som
hade magten i vädret; regn, hagel, storm, åska
och ljungeld samt alla de öfriga företeelser i
luftkretsen, som förhärjade jorden och ödeläde
eller skadade årsväxt och menniskoboningar:
alltsammans var den ondes verk. Hvad gjorde
nu kyrkan för att från menniskoverlden
af-värja de otaliga faror, som hotade från
afgrun-dens mägtiga härskaror?
I främsta rummet voro Gud och de goda
englarne den ointagliga klippa, hvarpå kyrkan»
försvarsverk kunde byggas. Hvarje menniska
hade redan från födelsen en vänlig
skydds-engel, som troget följde henne och stod vid
hennes sida, öfverallt hjelpande i lifvets hårda^
strid. Yidare funnos helgon eller f. d.
men-niskor, som efter en helig vandel på jorden
vunnit salighetens högsta förmåner och finge
stå närmast englarne kring Guds tron i
himmelen. Deras förböner för menniskorna voro
kraftiga hjelpmedel för allt ondt. Riken,
kommuner, stånd, åldrar, gillen och skrån hade
sina skyddspatroner i helgonens led och hvarje
enskild skyddades af det helgon, till hvars
namn han döpts. Helgonens bistånd anropades
ofta vid många sjukdomar, ja nästan hvarje
plåga hade ett helgon till nödhjelpare.
Presternas officiela förböner och alla
enskilda böner uträttade naturligtvis icke heller
litet. Dertill kommo de många särskilda skydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
