Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fig. 1. Det är ett trattformigt med knäböjd
pip försedt rör, som i öfverkanten har en
plan ring, hvarpå en plåt kan läggas. Straxt
under ringen äro rundtomkring tratten
borrade hål, hvilka utsläppa luften, hvarförutan
såphinnan skulle söndersprängas. Trattens
öfre öppning kan vara omkring fem
centimeter i tvärsnitt och pipens diameter omkring
2x/2 centimeter. Apparaten är fästad på en
träskifva och står medelst en vid pipen
anbringad kautschukslang i förening med ett
vanligt munstycke till ett talrör. Några
metallplåtar behöfvas vidare, så beskaffade att
hvar och en har i midten ett hål, rundt,
fyrkantigt eller annorlunda formadt. Trianglar
och sexkantiga hål gifva vackra figurer. Hålen
böra helst vara något litet trattformiga eller
vidare på plåtens ena sida än på den andra
och plåtarna böra svärtas för kontrastens skull.
Tjocka kort göra god nytta, om de
genomskäras något på sned med en skarp knif samt
fernissas väl och svärtas, innan de begagnas.
Hålen i plåtarne böra vara något mindre än
pipens öppning.
Man doppar nu kanten af ett kort i
såp-lösningen och stryker dermed öfver en af
plåtarne på den sidan, der hålet är minst,
hvar-igenom hålet betäckes med en såphinna. Denna
hålles upprätt, tills färgade band börja visa
sig, då plåten lägges med hinnan nedåt på
ringen öfver trattöppningen. Man tager så
pipen och den dermed förenade slangen i
handen och börjar sjunga i munstycket. Man
får icke blåsa i apparaten, emedan såphinnan
då skulle spräckas snart; bäst är att hålla
munstycket ett litet stycke från läpparne, så
att blott röstens ljuddallringar nätt och jemt
uppfångas. Apparaten bör för öfrigt vara
stäld så, att ljuset från ett fönster eller en
lampa faller på hinnan och derifrån speglas
till åskådarens ögon. Man finner genast, att
den ytterst tunna och elastiska hinnan
försättes i dallringar af det mest invecklade slag,
hvilkas utseenden bero i någon mån på
hålets form: men man finner också, att, så ofta
tonen förändras eller endast vokalen ombytes,
under det tonen bibehålies, äfven bilden i
någon mån ändras, ehuru plåten är densamma.
Fig. 2, 3 och 4 visa utseendet af några
bilder, hemtade från en af Taylor författad
uppsats i ämnet. Figurerna erhöllos emellertid
af honom på ett annat sätt, som äfven kan
användas. För dem, som studera akustik, är
det ett vanligt experiment att sätta en
stämgaffel på en i ena änden öppen låda af
sådan längd, att luftpelaren deruti motsvarar
stämgaffelns tonhöjd. En dylik inrättning
kallas en resonanslåda och förstärker
betydligt stämgaffelns ljud. Taylor vände en
sådan låda uppåt med den öppna änden, så att
stämgaffeln utgick horisontelt derifrån.
Plåten med såphinnan lades på den öppna
änden och stämgaffeln sattes i stark dallring
med en violstråke. Sålunda erhöll han sina
tre här afbildade figurer; men åtminstone den
fyrkantiga plåtens bild kan fullkomligt
likadan framställas, om man sjunger i
foneido-skopet på det sätt, som nyss nämdes.
Under dallringen bugtar sig hinnan i
särskiljbara fåror och åsar, men man förstår lätt, att
dessa olika dallringstillstånd sträfva att göra
olika delar af hinnan olika tjocka. Men en
ändring af tjockleken medför alltid äfven en
förändring af den tunna såphinnans färg, och
det är derföre som ljuddallringarne frambringa
geometriska bilder i olika färger. Några af
dessa bilder bestå ofta till en del af
symmetriskt ordnade hvirflar i ständig rörelse,
men omvexlingarne äro oändliga och, såsom
redan sagts, beroende på beskaffenheten af
den ton eller det ord, som sjunges i talröret
och derifrån meddelas åt såphinnans undre
sida. Ljudet från musikaliska instrument
frambringar på samma sätt skiftande bilder, om
det är tillräckligt starkt och kommer till
munstycket hopsamladt genom en
kortkanttratt-Ett kort studiijm af dessa utsökta och
skiftande figurer kan tjena till att underlätta
begripandet af fonografens eller telefonens
förmåga att med dallringarne hos en enkel
metallhinna härma talets mest invecklade former.
Det går äfven för sig att på detta sätt
visa, huru vibrationerna i en hinna kunna
ledas öfver till en annan. Användes ett öppet
munstycke, händer det lätt att såphinnan
brister sönder, liuru försigtig man än må vara;
och vid långvariga experiment är det derföre
bättre att göra ett munstycke nästan alldelea
likt det, som brukas vid telefonering. Ett
sådant har en öppning för läpparne, och
sedan det sammandragit sig till en
jemförelse-vis liten vidd, utvidgas det ånyo till ett slaga
kammare, hvari den vibrerande metallhinnan
sitter utspänd. I stället för denna
metallhinna är det tillräckligt att anbringa ett
glim-merblad, en gummihinna eller en pappersbit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
