Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och giftkörtlar likasom ormarne. Detta djur
har läugé bland Mexicos infödingar varit illa
beryktadt såsom farligt till och med för
men-niskau. En amerikansk naturforskare
berättar, att han en gång blef biten i handen af
en dylik ödla och att han led ganska
smärtsamma plågor i armen under några timmar,
men det onda upphörde småningom.
Fiskarnes klass är ovanligt fri från
stingande djur, men hos några it hithörande
arter finnas dock försvarsmedel af egendomligt
slag. Spjutrockan har på stjerten en skarp
sågtandad tagg. Gripen eller skrämd, slingrar
hon sin långa stjert kring det föremål, hon
vill anfalla, sticker med taggen och upprifver
såret med taggens sågtänder. Ett sådant stygn
vållar fruktansvärd smärta och äfven
krampanfall. Fjärsingen fruktas af fiskarena i
Bohus län nästan lika mycket som en huggorm.
Taggarne i denna fisks första ryggfena
förorsaka svår smärta och svullnad, då de
oför-sigtigt beröras, och äfven gällocket är
väp-nadt med taggar. Vid ryggfenans taggar
häftar ett slem, som tyckes hafva giftiga
verkningar, då det inkommer i såret. Verkligt
giftiga fiskar (Thalassophryne) lära finnas vid
Central-Amerikas kuster, hvarest deras »bett»
anses mycket farliga. »Betten» äro dock
endast stygn af ryggfenornas (och gällockets)
taggar; alla taggarne äro ihåliga, liksom ormarnes
gifttänder, och hvar och en har vid sin rot
en giftkörtel.
Abu Simbls grott-tempel.
Tj\j långt från Egyptens gräns utskjuta vid
Abu Simbl från libyska bergkedjan två
klipputsprång ned till venstra Nilstranden i
Nubien, der de med branta väggar stupa i
vattnet. Den mellanliggande dälden har
nästan fylts med drifsand, som äfven hopat sina
massor framför klippväggarne i floden. Uti
dessa granitklippor uthöggos för minst tre
årtusenden sedan af flitiga menniskohänder två
tempel, ett i livartdera utsprånget.
Tempel-anläggningarne fullbordades under Ramses den
stores regering. Konungen egnade det präktigaste
templet åt storguden Ra, solguden, men hans
väna gemål Nefertari helgade det andra åt
Hathor, den kohöfdade, kärlekens gudinna och
lifvets moder, stundom äfven kallad dansens
och skämtets älskvärda herskarinna.
När den berömde resanden Burckhardt år
1817 upptäckte detta senare monuments
framsida och mätte dess mer än nio meter höga
karyatider, trodde han sig här hafva funnit
det mest storartade, som den egyptiska
konsten någonsin frambringat. Huru stor blef
då icke hans förvåning, när han passerat
klippmurens hörn och befann sig midt emot fyra
sittande stenkolosser, mer än dubbelt så stora
som de förra. De sutto der, som de suttit
i mer än trettio sekler på hvar sin stentron
frammejslade till tjuguen meters höjd ur den
hårda klippmassa, mot hvilken ryggarne stöd-
des, huru illa medfarna de än voro af tiden,
som förderfvar allt. I öknens stillhet tycktes
de endast vänta, att någon af den moderna
tidens civiliserade dvärgar skulle komma for
att förlossa dem ur den glömska, som länge
nog skändat deras storhet.
Efter Burckhardt hafva många andra
besökt dessa granitjettar, och det märkvärdiga
klipptempel, hvars ingång de bevaka, är nu
vanligen målet i söder för de resande från
Europa, som årligen anlända till Nildalen for
att beundra dess urgamla minnesmärken. Hos
det fyra bilderna, livilkas likar icke finnas i
hela verlden, hade man ännu innan
kunga-sköldarne uttyddes återfunnit samma formernas
rena rundning och majestätiska lugn, som
känneteckna alla bilder af Ramses Miamun.
De sitta i en fördjupning i klippan, som
här-lodrätt nedskurits från betydlig höjd; den
nordligaste jetten är nu för tiden nästan begrafven
i de sandmassor, som ökenvinden oupphörligt
nedsopar från höjden, och en annan är till
hälften söndersplittrad. Hufvudena äro eller
hafva åtminstone varit prydda med liöga
spetsiga konungamössor och hålla i bredd från
öra till öra icke mindre än fyra meter;
ax-larne äro sju och en half meter. Mellan de
två mellersta bilderna befinner sig
portöppningen, som leder in till tempelgrottan i
berget. Denna numera från sanden till stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
