Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Åge Måns Erikj hans skolle svärja si fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fribytare, så hanom konne en tro te hadd som hälst.
Forr didd vill sia, ådd Erikj han va inte rejted[1]
sams mä piorna å de hade liasom ett horn
i sian te nom, forr didd han gickj på lur ette
dom om hellekvällana[2], når de gingje te naboens
drängja, som de hållde vell mä å som de hadde
te fästemän, å sin snacka han om forr de anre
drängjana, hatt[3] de sae, så de hadde så roled åd ed.
Lafodens mor, den gamla rälia käringjaskorpan,
som va darr på den tien, au didd han va
inte rejted gjut[4] ändå, hum va galen så hum
råg[5] å femtan gånga varre än lafoden sell. Hum
sa ådd hum skolle nock ha ed au Erikj, om hum
så osse skolle drad ud me en hotång.
Didd bö ickje forr bätter än Erikj skollei forrhör
å piorna å drängjana skolle ingj å höra på.
Didd va, tror ja, om inte ja tar felt å missmingjer
mi, en sönnaforremidda, som didd vigtia skolle
gå forr si. Piorna å drängjana sodde så andäjtia
å tyssta i forrväntningjen på didd, som skolle
ble au. Lafoden ville sell forrhört pågen, men
den gamla käringjen sa, ådd hum skulle nock
locka’d au en, om didd så osse sadd änna nere i
den stora tån.
Erikj han hadde tad på si en soddan ållvarlier
min, där han sadd torr si sell å slo ner
ynen, når piorna titta ti nen, forr de tytte nock,
didd va lia[6] godt åd en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
