Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Te krissnagilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, si nu aintans[1] ja ella nä, men du
får vell sia ja, å så kan du gå darrborted ikringjs
ve klockan tu i ettemidda.
Å så ge han sin vaj, men når han va gån,
konnen I tro, ådd ja byckj liasom litta galen.
Ja sa, ådd ja skolle liavell gå hummaifrå. Men
så trösta di mi mä, ådd didd va inte så farled
å stå fadder. Så sier ja:
— Ja, men betänkjen liavell, didd e ett
dröjt ansvar å didd e ett vigted embede å I
vidden vell, hadd darr står i den gamla
kattekjesen om faddranas pligter.
— Ja, sa mor, skolle en bry sig om didd,
så konne darr ingjen stå fadder. Men darr står
ju osse, ådd didd e i syngjerhed ve forräldranas
fråfälle, som faddrana sko vaka öfver barneds
kristelia oppfostran å didd e inte godt å vidda,
kanske glytten dör snart.
— Ja, didd vorre inte så vell, sier ja, å
bäst vorre’d forr en, ty ditta e en jemmerdal vi
läufva i, sier ja.
— Fy å sia så, sa bodde far å mor. Men
så sier far:
— Ja ha ståd fadder många gånga å skolle
en ha bryt si om didd, så hadde en inte hatt
nodd anned å tänkja på i ålla sina da.
Didd va nock, så ja liavell motte longka åsta
å stå fadder, fastan ja gickj nöed[2] po’dd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
