Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Te krissnagilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, når ja kommer te dårras kjårrkja —
didd e ju inte tit — sier moster, så kan en då
höra om Hans han ei kjårrkjan, forr han går
öfver sjelfva klåckaren.
— Ja får sia som hin mannen, ja ha go
tynna i bugen te å sjonga, men halsen forrtar
ed. Ella så ha ja ju vadd doggti te å sjonga,
om ja sell ska skräppa me’dd[1], sier Hans. Ja
kan ju borrja me en psalm. Fasterman (förr de
sia så därnered) villen I ta fram psalmebogen te
me. Där e en psalm, som ja ha lärt å sjonga
au en skriddare darr humma. Den går me en
soddan grann melliod[2]. Didd e visst n:o 451.
Jo, didd e’d, sier han. Den psalmen ska vara
forrfattad au sjelfvaste Gusta’ Wasa å han brugte
sjonga den på gamla da[3]. Darr va klåckaren i
Santolas[4] han kom te me en da å ville lära
den au me, å sin talte ja ti nen en gång å så
sa han, ådd prosten hadde vadd darr å präkjad
en sönna, å då hadde han tad den psalmen,
å då sjång klockaren den me den
härna mellioden å han sa då didd, ådd prosten
han sto rent i forrongran å hörde på, men den
sjångs. Han va rent forrtjuster. Å når didd
då va slut, kom han te klåckaren å frågte, hår
han hadde lärt den mellioden å då sier han:
»Jo, ja ha lärt den au en fischare, som ja e
bekanter mä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
