Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På öradafische
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, gamle Hans Nelsen, didd va en starker
man, sier Pär Strum, å helst når han byckj
rädd.
— Ah lapperi, didd tror ja inte, han bö så
lätt, sier Pär Jackobsen.
— Jo, en gång, vidd ja, han byckj rigted
rädd å didd bara forr en tjyrstejla[1]. Didd va,
når han fischa oppe ve sånnen. Så va’d samma
da som Sjölin han bö halshuggen å där hadde
Hans Nelsen vadd mä, forr darr skolle en did
ifrå hårt madlav[2] å stå spesgår[3]. På ettemiddan
så ed ud te storm, så hansa kammeratter de droe
i lann bingjehommorna å bingjereved hängjde
de opp på en tjyrstejla. Om kvällen, når Hans
Nelsen va kommen te boen, så skolle han fosst
gå ner te sjön å se si om, men didd sto inte
längje på, forr än han kom ingj i boen. Han
slängjde si på britsen å krev ner onge fjärvollen[4]
å sa inte ett andans or. De anre visste inte,
hadd där sto på, men Hans Nelsen han te[5] som
en mur, Didd va han inte van a gjorra,
udan han hadde ållti nodd å snacka om. Te
sist så skolle de ud ålliho å se, så va’d, som sajt,
tjyrstejlan, darr sto me bingjereved på. Når de
så grina åd en, så sa han: »Ja hadde ju Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
