Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historjer å småprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gaderna å movera si. A når ja gickj
me nen, så, skam te sianes, skämdes ja nästan
forr te å ha en sonn[1] finer sönn, forr I konnen
tro, ådd ja bö obsalverter au ålla vi mytte. De
titta så stort po mi, de ongra nock, ådd ja konne
ha en sonn finer sönn.
Annors Pärschan snackar:
Når min Annors han va döer, så blö darr
en helan ho meklamenter ståenes ette nen. Å
de stoe darr bo längje å vell å ja visste mi ingjen
läufvanes rå, hår ja skolle gjorra mi au me dom,
men så kom ja te å tänkja på, ådd didd hadde
kastad många pengja å ådd didd liaså konne
vå syngj å hotta’d[2] på myddyngjen[3] å därme så
to ja sell ingj ed, forr ja tänkjte, som sant osse kan
va, ådd didd konne vell gjorra godt i non rynkja,
ja gjore osse. Å krafft va darr i ed å värkjan
gjore’d, didd ska ja si, forr didd slo en rigti
revolter i maven po mi å gjore en soddan
antraschon i hela kroppen.
Pär Cato, didd e nu många år sin han
läufde. Skomagare va han te provischonen, men
så skolle han dras me fische osse, au didd han
bode så nära sjön. Så hadde han en gång vadd
ude me kvingjan å satt sillagarn å, som en vidd,
fiseharne bruga å ha märkje på lann, de sätta
garnen ette, forr te å konna hitta dom igin, så
skolle Cato mä ha, å då to han märkje på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
