Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans anklagelser mot de gamla samhällsklasser, som
utnött frihetens fras, tills de glömde friheten själf, mot pänningpåsarnes
välde, som innehar vårt land på själftagen
entreprenad.
En sådan dikt som "Skulle jag glömma, jag!" är
icke bara skön, ej blott ett stycke briljant
propagandalyrik, den är ett litteraturhistoriskt dokument. Den är
ropet från en förtrampad klass, som i känslan af oförrätt
och tvång, i känslan af att vara från vaggan till grafven
misshandlad, oförstådd och misskänd, reser sitt hufvud i
bittert trots. Torparnes och statarnes söner ha dragit in
i fabrikerna, stigit ned i grufvorna, schaktat banvallarne
och sträckt rälerna i det stora, glesa landet. Så ljuder
då plötsligt ur deras midt en sång, skärande vek, men
framför allt med klang af stål.
Men upproret är icke blott ett nej till det gamla,
nedpressande, utan äfven ett ja till det nya och befriande.
Hän mot frihet och lycka ljuder lösen i en annan sång,
buren af friskt mod och en ljus syn på möjligheterna och
framtidslöftena hos den klass, hvars lidanden diktaren
delat från barndomen, men hvars stora trängtan att göra
lifvet, arbetets lif, stort, rikt och skönt han känner äfven
i ögonblick, då kampen för existensen ligger som en grå
dis. "Det är därför vi tåga mot solen", skrifver han.
Därför? – Hvarför? Jo, därför att detta, det mest
föraktade och förkrympta i ett samhälle, ändock har ett ideal
och har funnit sitt ideal i solidaritetens stora, humana
kraft till ett lyckligt jordelif, till en ny religion, där
människan, ärlig och stark i sitt vetande, fattar sina plikter
mot nästan, förstår sitt samband med natur och samhälle.
I sådana dikter står han nära en Maxim Gorkij. I
lefvande lifvet har Gabrielsson sett "Natthärbärget", om än
kanske ej fylldt af fullt så förkomna människor, men han
har lefvat på samhällets botten, känner bristerna, de
andliga lyten, som ärfvas af seklers tryck och elände, men
också kraften till ett bättre. Det är med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
