Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarför så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Poeter sjunga så nätt och sött
– ibland ej utan behag –
om vind som sommarens glans förödt,
som löf och blommor sköflat, förstrött
i höstens kusliga dag.
De måla hafvets fradga och skum,
man hör det gnissla och gny,
och parken blifver ett öde rum
där vandrar’n stannar i vemod stum
och i tankar tunga som bly.
Verandor sväfva blicken förbi
och kuttrar och skot och stag
och lätta vågor med solglimt i,
som sjunga sin härliga melodi
i tjusande sommardag.
Och längtan griper sinne och håg,
åt hvad skall man egna sin id?
Salongen blir trist mot lekande våg
och långsamt skrider timmarnes tåg
i kusliga höstens tid.
Poeter, sägen mig hvarför så
blott måla för burget folk?
Hvi glömma ständigt samhällets små;
de vemodstankar, som bland dem gå,
hvi få ej dessa en tolk?
Den målningen blefve väl ej så skär –
och sot och frätande damm,
som trälens lunga och lif förtär
då lyckan tumlar så leende skär,
det passar väl ej dra fram?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
