Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej kan du stämma mycket till andakt längre, du jul,
förhärdade tviflarens hjärta.
Talen om synd och rening verka inte en smul,
hågen ej veknat vid minnet af frälsarens smärta.
Dock fyller den, din historia, ett af "historiens blad",
och hedningen vittne bar den om mänskliga lytenas rad.
Det som kom nytt i tiden att angifva annan takt
lades på strå i foderbingen,
simpla herdar och pöbel blefvo dess första vakt,
utom de vise tre med tillräcklig blick på tingen.
Sedan i tidens fullbordan, då nog det flutit af blod,
lågo båd guld och purpur på knä för dess ärestod.
*
Än går igen den sagan, än är historien ny
och hatets, det svarta, elände.
Än lär det dröja länge innan de mäktige sky
taga de mångas lif blott för att träffa den ende.
Att lyckan kan gro och spira i andra former också,
än dessa förslitna gamla, är mer än man vill förstå.
Därför, du unga kämpe i nya tidens armé,
tag dig ej allt för hårdt af skriket,
så har det skrikits alltid, då nydaning skolat ske,
nya tiden dock bröt alltjämt öfver gamla liket.
Det nya, man nu vill kväfva, en dag som segrare står,
hvad gör det att makten rasar, då framtiden dock är vår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
