Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enklaste medlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I tiden är morgon. Till dag det bräcker,
yrvaken jätte lemmarne sträcker.
Han sofvit väl länge, nu ropar han: mat –
gif honom, gif honom opiat:
sirap och söte Jesus.
Du mäktige man, det gäller din kassa,
du vördige prost, det gäller din "massa"!
Det gäller din krona, du förste soldat –
gif därför jätten in opiat:
sirap och söte Jesus.
Han vaknat i fordomtima också
den jätten, och började kring sig slå.
Han ropat som nu redan förr efter mat –
men somnat igen af opiat:
sirap och söte Jesus.
Hans sinne är vekt, han vill kärlek ha,
men hårdaste stöfvelklack skall han ta
för smekande hand, han tar stenar för mat –
om endast han först får in opiat:
sirap och söte Jesus.
Du menar dig veta, du herskarhop,
hur lättast man tystar den jättens rop:
det är med till tänderna väpnad soldat –
jag säger dig, bäst är opiat:
sirap och söte Jesus.
Gån ut, gån ut kring gränder och torg,
där nöden har tillhåll, där hjärtan ha sorg,
där trasor blott skyla, där barn ropa: mat!
Delen där rikligen ut opiat:
sirap och söte Jesus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
